|
1 § Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat
rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom
rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så
ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt,
är slutligt beslut.
2 § Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på
vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta
endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om
ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad
som förekommit vid den. I fall som avses i 46 kap. 17 §
andra meningen får domen grundas även på vad som har
inhämtats efter huvudförhandlingen.
När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen
grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt
förekommit i målet. Lag (1987:747).
3 § Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om
ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest
enligt lag må av rätten upptagas. Ej vare rätten bunden av
yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller
tillämpligt lagrum.
4 § Handläggas i en rättegång flera åtal, må dom givas
beträffande något av dem, ehuru handläggningen angående de
övriga icke avslutats. Avse åtalen samme tilltalade, må
sådan dom dock ej givas med mindre synnerliga skäl äro
därtill. Lag (1956:587).
5 § En dom skall avfattas skriftligen och i skilda
avdelningar ange
1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden och den
tilltalades försvarare,
3. domslutet,
4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa
grundats på och
5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.
En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs
innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.
Om en part har rätt att överklaga, skall det i domen anges
vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).
6 § Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms
brottspåföljden till annat än fängelse eller sluten
ungdomvård
eller till fängelse i högst sex månader, får domen utfärdas
i förenklad form. Dom, varigenom högre rätt fastställer
lägre
rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.
Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott,
gäller vad som sägs i första stycket första meningen endast
om den tilltalade medger anspråket eller om rätten finner
saken vara uppenbar. Lag (1998:605).
7 § Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Ingå
nämndemän i rätten, framställe ordföranden eller, om målet
beretts av annan lagfaren domare, denne saken och vad lag
stadgar därom.
Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa
helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom
beslutas och avkunnas. Finnes rådrum för domens beslutande
eller avfattande oundgängligen erforderligt, må rätten
besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt
hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas, då den
tilltalade är häktad, inom en vecka och i annat fall inom
två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej
domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat
rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles
tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall
underrättelse givas om tiden och sättet för domens
meddelande.
Avgörs ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som
möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen
avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen
hålls tillgänglig på rättens kansli.
Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och
skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.
Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas
parterna på samma tid och sätt som domen.
När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underrättas
skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).
8 § Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de
lagfarna domare, som deltagit i avgörandet. Lag (1996:247).
9 § Sedan tid för talan mot dom utgått, må ej fråga om
ansvar å den tilltalade för gärning, som genom domen
prövats, ånyo upptagas.
Om förändring och förening av brottspåföljd, om särskilda
rättsmedel samt om överförande av lagföring till främmande
stat i visst fall gälle vad därom är stadgat. Lag (1976:21).
10 § Det som sägs i 2 och 7 §§ om dom skall tillämpas i
fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet
skall även 5 och 8 §§ tillämpas beträffande ett sådant
beslut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet.
Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in
i domen.
Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om
återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han
i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).
11 § Ett beslut som inte är slutligt skall i den
utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.
Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste
anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant
beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten
skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om
vad denne i övrigt skall iaktta.
Om ett beslut, som inte är slutligt meddelas i samband med
dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller
det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt,
skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta.
Lag (1994:1034).
12 § Beslut under rättegången som inte får överklagas
särskilt skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller
beslut enligt vilket rätten
1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,
2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av
allmänna medel till målsägande eller angående ersättning
eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som inte är part,
3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i
25-28 kap.,
4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 2 eller 4, i
fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1996:1619), dock inte beslut om skyldighet att till staten
återbetala kostnader för rättshjälpen.
Rätten får, när det finns skäl till det, i beslut, enligt
vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga
fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning, bestämma att beslutet får verkställas
utan hinder av att det inte har laga kraft.
När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att
säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli
skyldig att utge om beslutet ändras.
Är särskild föreskrift meddelad om, att dom eller beslut,
som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande.
Lag (1996:1624).
13 § Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller
någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon
annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får
rätten besluta om rättelse.
Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut
som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett
slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom
sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En
komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet
meddelades får dock ske endast om en part begär det och
motparten inte motsätter sig kompletteringen.
Har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller
personnummer utan att detta avslöjats under rättegången, får
rätten på åklagarens begäran besluta om rättelse av sitt
avgörande.
Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall
parterna även i annat fall än som avses i andra stycket
andra
meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är
uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på
varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).
14 § har upphört att gälla genom lag (1976:567).
»Tillbaka till processrätt
|
