|
1 § Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat
rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom
rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så
ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt,
är slutligt beslut.
2 § Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på
vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta
endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om
ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad
som förekommit vid den. I fall som avses i 43 kap. 14 §
andra meningen får domen grundas även på vad som har
inhämtats efter huvudförhandlingen.
När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen
grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt
förekommit i målet. Lag (1987:747).
3 § Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i
behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom
är tillåten, må dom ej grundas å omständighet,som icke av
part åberopats till grund för hans talan.
4 § Äro i en rättegång flera käromål och kunna de
särskiljas, må dom givas över något av dem, ehuru
handläggningen angående de övriga icke avslutats. Över
huvudfordran och fordran, som åberopas till kvittning, må
dömas allenast i ett sammanhang. Medgives käromål till någon
del, må särskild dom givas över det som medgivits.
5 § Beror prövningen av en viss talan av en annan talan som
handläggs i samma rättegång, får särskild dom ges över den
talan.
Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild
dom ges över en av flera omständigheter, som var för sig är
av omedelbar betydelse för utgången, eller över hur en viss
i målet uppkommen fråga, som främst angår
rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.
När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten
bestämma att målet i övrigt skall vila till dess domen har
vunnit laga kraft. Lag (1990:443).
6 § Förlikas parterna om det, varom tvistas, och begära de,
att rätten stadfäster förlikningen, skall det ske genom dom.
7 § En dom skall avfattas skriftligen och i skilda
avdelningar ange
1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden,
3. domslutet,
4. parternas yrkanden och invändningar samt de
omständigheter som dessa grundats på och
5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.
En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs
innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.
Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om
återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall
iaktta.
Lag (1994:1034).
8 § Tredskodom, dom, varigenom kärandens talan bifalles på
grund av svarandens medgivande, samt dom, varigenom högre
rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad
form. Lag (1976:567).
9 § Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.
Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa
helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom
beslutas och avkunnas. Erfordras på grund av målets
beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande,
må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej
synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas
inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej
domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat
rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles
tillgänglig å rättens kansli vid huvudförhandlingen skall
underrättelse givas om tiden och sättet för domens
meddelande.
Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle
ock, då mål avgöres vid sammanträde för muntlig
förberedelse.
Avgörs i annat fall ett mål utan huvudförhandling, skall så
snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas,
skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske
genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.
Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och
skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.
Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas
parterna på samma tid och sätt som domen.
När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underättas
skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).
10 § Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de
lagfarna domare, som deltagit i avgörandet. Lag (1996:247).
11 § Dom äge, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt
därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.
Domen äge ock rättskraft, i vad den innefattar prövning av
fordran, som åberopats till kvittning.
Ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till
prövning.
Om särskilda rättsmedel gälle vad därom är stadgat.
12 § Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tillämpas i
fråga om slutligt beslut. Beträffande ett sådant beslut
skall även 7 och 10 §§ tillämpas, om det behövs med hänsyn
till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i
samband med dom, skall det tas in i domen.
Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om
återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han
i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).
13 § Ett beslut som inte är slutligt skall i den
utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.
Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste
anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant
beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten
skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om
vad denne i övrigt skall iaktta.
Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med
dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller
det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt,
skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta.
Lag (1994:1034).
14 § Rätten får, när det finns skäl till det, i dom förordna
att den får verkställas utan hinder av att den inte äger
laga kraft. När det finns anledning, skall rätten därvid
föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som
parten kan bli skyldig att utge om domen ändras.
Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt,
skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut,
enligt vilket rätten
1. avvisat ombud eller biträde,
2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient
deltaga i rättegången,
3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till
biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part
eller intervenient,
4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad
eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan
åtgärd,
5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller
6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga
som gäller rättshjälp, dock inte beslut om
ersättningsskyldighet enligt 30 § rättshjälpslagen
(1996:1619).
I fråga om beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats
part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, gäller vad
som sägs i första stycket.
Är särskild föreskrift meddelad om att dom eller beslut, som
inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag
(1996:1624).
15 § Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller
någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon
annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får
rätten besluta om rättelse.
Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut
som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett
slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom
sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En
komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet
meddelades får dock ske endast om en part begär det och
motparten inte motsätter sig kompletteringen.
Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall
parterna även i annat fall än som avses i andra stycket
andra
meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är
uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på
varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).
»Tillbaka till processrätt
|
