|
1 § Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den
ort, där svaranden har sitt hemvist.
Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist
den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående
år.
För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller
annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där
styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är
bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres.
Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.
Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.
Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom
riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare
och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort
okänd, sökes han där han inom riket
senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).
2 § Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet,
som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.
3 § Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist
rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig
egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där
egendomen finnes.
Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan
handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva
betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran
anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd
för fordringen, må denna anses finnas där panten är.
4 § Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått
förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist
därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
5 § Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift,
hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast
driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av
den rörelsen, sökas där driftstället är.
6 § Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig
gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han,
medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller
gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon
vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost,
bostad eller dylikt.
7 § Tvist på grund av förmyndares, god mans eller
förvaltares förvaltning får väckas vid rätten i den ort där
den omyndige eller den för vilken god man eller förvaltare
är eller varit förordnad har sitt hemvist, eller också vid
rätten i den ort där förvaltningen förts.
Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får
tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort,
där förvaltningen förts. Lag (1994:1435).
8 § Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid
rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan
uppkom. Företogs handlingen eller uppkom skadan å orter
under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.
8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande
vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för
huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren
väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt
hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan
antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §.
Lag (1989:656).
9 § Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt
där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.
Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp
av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i
allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en
bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att
svara i tvistemål i allmänhet.
Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första
eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms
tingsrätt.
I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har
förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns
särskilda bestämmelser. Lag (1987:792).
10 § Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast
egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning av egendomen skall
upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma
vare, om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare
av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna
egenskap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt
till egendomen upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll eller annat dylikt. Vad som
sägs i denna paragraf gäller dock ej arrendetvist.
Tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av
nyttjanderätt till mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid tillämpning av paragrafen
ej anses som arrendetvist.
Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller
tvisten flera fastigheter under skilda domstolar, skall
tvisten upptagas av den rätt, under vilken huvuddelen
ligger. Lag (1990:1128).
11 § Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:
1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt
anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till
egendomen;
2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att
personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant,
om betalning samtidigt sökes ur egendomen;
3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;
4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast
egendom; eller
5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul
angående fast egendom.
12 § Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel
även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift
avsedd byggnad eller anläggning.
13 § Tvist angående ombudsarvode, fördelning av
rättegångskostnad mellan flera ersättningsskyldiga eller
annat dylikt anspråk på grund av rättegång må väckas vid den
rätt, som först dömt i målet.
14 § Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där
någon av dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har
att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på
väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom
kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock
väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.
Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit
huvudkäromålet.
Talan, som avses i 14 kap. 4 eller 5 §, upptages av den
rätt, som upptagit huvudmålet.
15 § Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring
inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet,
vare den utan verkan.
16 § Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist
eller framtida tvist, härflytande ur angivet
rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för
tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det
till efterrättelse, om ej annat är stadgat.
17 § Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten
behörig att upptaga:
1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol
eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning
skall omedelbart prövas av skiljemän;
2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt
lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan
tvist;
3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa
särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;
4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag
skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes
vid annan domstol;
5. äktenskapsmål;
6. tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av
lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är
särskilt stadgad; eller
7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning
upptagas av domstol.
Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan
väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens
upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej
tvist, som avses i 13 §.
Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av
domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist
angående samma fordran. Lag (1981:828).
17 a § I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns
särskilda bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall
beaktas endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).
18 § Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs
obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten
dock
anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid
gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit
från första inställelsen eller, då förberedelsen är
skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har
svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med
svaromål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som
betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden
erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är
oriktig. Lag (1999:117).
19 § Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens
behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit
fullföljes eller där väckes av part, som är berättigad
därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas
av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol
eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller
författning skall omedelbart prövas av skiljemän.
20 § Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att
ta upp ett mål som väckts där, får den högre rätten på
yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt som är
behörig.
Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats
obehöriga, får högsta domstolen, om någon av domstolarna
ändå är behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den
domstolen.
I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av högsta
domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i
en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer. Lag
(1987:747).
20 a § Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att
rätten saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan
ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara
behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om
sökanden inte har något att invända mot detta och det inte
heller finns något annat skäl mot att
ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till
den senare domstolen samma dag som den kom in till den
domstol som först tog emot ansökan. Lag (1996:247).
21 § Hava i lag eller författning givits avvikande
bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.
»Tillbaka till processrätt
|
