|
1 § Talan mot den misstänkte eller annan om enskilt
anspråk i anledning av brott må föras i samband med åtal för
brottet. Upptages ej anspråket i samband med åtalet, skall
talan föras i den för tvistemål stadgade
ordningen.
2 § Grundas enskilt anspråk på ett brott som hör under
allmänt åtal, är åklagaren på målsägandens begäran skyldig
att i samband med åtalet förbereda och utföra även
målsägandens talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet
och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. Vill
målsäganden att anspråket skall tas upp i samband med
åtalet, skall han anmäla anspråket till undersökningsledaren
eller åklagaren och lämna uppgift om de omständigheter på
vilka det grundas.
Finner undersökningsledaren eller åklagaren vid utredning
angående brott, att enskilt anspråk kan grundas på brottet,
skall han, om det kan ske, i god tid före åtalet underrätta
målsäganden om detta.
Första och andra styckena skall tillämpas också när
anspråket övertagits av någon annan. Lag (1988:6).
3 § Föres i särskilt mål vid rätten talan om enskilt anspråk
i anledning av brott, äge rätten, om det finnes lämpligt,
förordna, att talan skall upptagas till behandling i samband
med åtalet.
4 § Om rätt för den tilltalade eller annan, mot vilken
målsäganden för talan, eller för tredje man att till
gemensam handläggning med åtalet väcka talan, som avses i 14
kap. 5 §, äge vad i nämnda lagrum är stadgat motsvarande
tillämpning.
5 § Har talan om enskilt anspråk tagits upp till behandling
i samband med åtalet, får rätten förordna att talan skall
handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål,
om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra
väsentliga olägenheter. Lag (1988:6).
6 § Nedlägges eller avvisas åtal eller förklaras målsäganden
hava förlorat sin rätt att tala å brottet, förordne rätten,
om part yrkar det, att talan om det enskilda anspråket skall
som särskilt mål handläggas i den för tvistemål stadgade
ordningen. Framställes ej sådant yrkande, skall talan i
målet anses förfallen.
Återkallar part sin talan angående det enskilda anspråket,
sedan motparten ingått i svaromål, skall, om denne yrkar
det, talan dock prövas.
Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses
förfallen.
7 § Föres talan om enskilt anspråk i anledning av brott i
samband med åtalet och finnes, att den åtalade gärningen
icke är straffbar, må talan dock prövas i målet. Lag
(1969:588)
8 § Talan om enskilt anspråk på grund av sådant brott under
allmänt åtal som avses i 20 kap. 10 § får ej väckas av
målsäganden, om inte åtal för brottet äger rum eller talan
biträds av någon som är behörig att besluta sådant åtal. Lag
(1981:1312).
»Tillbaka till processrätt
|
