|
Inledande bestämmelser
1 § Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver
sin verksamhet. Drives del av verksamheten under särskild
benämning, utgör denna bifirma. Vad i denna lag sägs om
firma gäller även bifirma.
Annat kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för
sin verksamhet benämnes sekundärt kännetecken.
Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt
näringskännetecken.
Rätt till firma m.m.
2 § Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom
registrering eller inarbetning. Ensamrätt till sekundärt
kännetecken förvärvas genom inarbetning.
Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad
i annan författning kan vara särskilt föreskrivet om
registrering av visst slags firma.
Ett näringskännetecken anses inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens verksamhet inom en betydande del
av den krets till vilken verksamheten riktar sig. Lag
(1994:1509).
3 § Ensamrätt till registrerad firma innebär att annan än
innehavaren ej får använda ett med firman förväxlingsbart
näringskännetecken inom det område för vilket firman
registrerats, om det ej visas att innehavaren icke kan lida
skada därav.
Ensamrätt till näringskännetecken på grund av inarbetning
innebär att annan än innehavaren ej får använda ett med
dennes kännetecken förväxlingsbart näringskännetecken inom
det område där inarbetningen består.
4 § Näringsidkare får utan registrering och oberoende av
inarbetning använda sitt släktnamn som näringskännetecken,
om icke detta är ägnat att framkalla förväxling med annans
skyddade närings- eller
varukännetecken.
Inom område där näringsidkare enligt vad i första stycket
sägs använder sitt släktnamn som näringskännetecken får
annan ej använda ett med namnet förväxlingsbart
näringskännetecken.
5 § Inom område där näringsidkare enligt 3 § åtnjuter skydd
för näringskännetecken får annan ej obehörigen använda
näringskännetecken som är förväxlingsbart med
näringsidkarens släktnamn eller skyddade varumärke.
6 § Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser
verksamhet av samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan åberopas även till förmån för ett
kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen
av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda
kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Lag
(1994:1509).
7 § Vid tvist om rätt till kännetecken som är
förväxlingsbara har den företräde som kan åberopa tidigaste
rättsgrund, om ej annat följer av 8 §.
8 § Har näringskännetecken inarbetats, får rätt därtill
bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart
kännetecken, om innehavaren av den äldre rätten ej inom
rimlig tid inskridit mot användningen av det förstnämnda
kännetecknet.
I fall som avses i första stycket kan domstol på yrkande av
part efter vad som är skäligt föreskriva att något av
kännetecknen eller båda får användas endast på särskilt
sätt, såsom med tillfogande av ortsangivelse eller med annat
förtydligande.
Registrering av firma
9 § Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja
innehavarens verksamhet från andras.
Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall
hänsyn tagas till den tid och omfattning firman varit i
bruk. Består firma av enbart allmän benämning på
verksamhetens art eller på däri utbjuden vara eller tjänst
eller utgöres den enbart av allmänt brukat ortsnamn eller
annat sådant namn, skall firman i och för sig ej anses ha
särskiljningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller
förkortning därav, skall vid bedömningen bortses från denna.
Lag (1994:1509).
10 § En firma får inte registreras,
1. om firman eller dess användning strider mot goda seder
eller allmän ordning,
2. om det i firman utan tillstånd tagits in en sådan statlig
eller internationell benämning eller förkortning som enligt
lag eller annan författning inte får obehörigen användas som
firma, eller något som lätt kan förväxlas därmed,
3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda
allmänheten,
4. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som
någon annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn,
såvida inte namnet uppenbarligen avser någon sedan länge
avliden person, eller är ägnat att uppfattas som benämning
på en stiftelse, ideell förening eller liknande
sammanslutning,
5. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som
titel på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga
verk och titeln är egenartad, eller om firman innehåller
något som kränker någon annans upphovsrätt till sådant verk,
6. om firman är förväxlingsbar med någon annan
näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller
varukännetecken,
7. om firman i annat fall är förväxlingsbar med ett närings-
eller varukännetecken, som vid tiden för ansökan användes av
någon annan, samt ansökan gjorts med vetskap om detta och
sökanden inte använt sin firma innan det andra kännetecknet
togs i bruk, eller
8. om firman är förväxlingsbar med någon annans
gemenskapsvarumärke som är skyddat enligt rådets förordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om
gemenskapsvarumärken.
I fall som avses i första stycket 8 kan, även om
kännetecknen inte avser verksamhet av samma eller liknande
slag, förväxlingsbarhet åberopas till förmån för ett
gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om
användningen av en annan liknande firma skulle dra
otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det
väl ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller
anseende.
Trots första stycket 4--8 och andra stycket får registrering
ske, om den vars rätt är i fråga medger det och hinder inte
finns enligt första stycket 1--3. Lag (1995:1276).
11 § Firma får registreras på två eller flera språk, under
förutsättning att lydelserna överensstämmer till sitt
innehåll. Vad i denna lag sägs om firma skall äga
tillämpning på envar av lydelserna.
12 § Registrering gäller från den dag då ansökan kom in till
registreringsmyndigheten.
Överlåtelse av firma m.m.
13 § Firma får överlåtas endast i samband med överlåtelse av
den näringsverksamhet i vilken firman användes.
Överlåtelse av verksamheten omfattar även firman, om ej
annat avtalats. Detta gäller dock ej om firman innehåller
överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags
verksamhet, bolagsmans släktnamn.
Ingår i dödsbo firma som innehåller den avlidnes släktnamn,
får boutredningsman ej överlåta firman utan samtycke av
dödsbodelägarna.
14 § Firma får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i
konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet, om ej
firman innehåller gäldenärens eller, vid handelsbolags
konkurs, bolagsmans släktnamn. Firma som ej ingår i
konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten
fortsättes för boets räkning.
Förbud mot användning av näringskännetecken
15 § Om ett näringskännetecken eller dess användning strider
mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande,
får domstolen vid vite förbjuda innehavaren att använda
kännetecknet.
Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i
någon annans rätt till näringskännetecken (firmaintrång).
Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av den myndighet som
regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda
näringsidkare.
Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång
förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta intrånget förringar värdet av
ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa
sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av
den myndighet som regeringen bestämmer. I samband med sådan
talan får talan föras om nytt vitesförbud. Lag (1996:850).
Hävande av registrering
16 § Har firma registrerats i strid mot denna lag eller mot
vad i annan författning är föreskrivet om firma och
föreligger alltjämt hinder mot registrering, kan domstol
häva registreringen, om ej rätten till firman ändå skall
bestå enligt 8 §.
Registrering får även hävas,
1. om innehavaren upphört att vara näringsidkare,
2. om firman förlorat sin särskiljningsförmåga,
3. om firman blivit stridande mot goda seder eller allmän
ordning,
4. om firman blivit vilseledande,
5. om firman ej varit i bruk under de senaste fem åren och
innehavaren icke visar skäl för sin underlåtenhet att
använda firman.
Talan om hävande av registrering får föras av var och en som
lider förfång av registreringen. Talan som ej grundas på 10
§ första stycket 4-7 får föras även av myndighet som
Konungen bestämmer och av sammanslutning av berörda
näringsidkare.
17 § Sedan dom om hävande av registrering vunnit laga kraft,
skall firman avföras ur registret. I domen kan dock
förordnas, att firman får stå kvar i registret under viss
tid som skäligen behövs för att antaga ny firma och ansöka
om dess registrering.
Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
18 § Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller
fängelse i högst två år.
För försök eller förberedelse till brott enligt första
stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång
som gjorts före registreringsdagen.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 § andra
stycket får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas
av förbudet.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Lag (1994:237).
18 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger
enligt 18 § skall förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma
gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader
i samband med ett sådant brott, eller värdet av det
mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 18 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 18 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga
brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma
gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel
vid brott enligt 18 §, om brottet har fullbordats eller om
förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en
straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess
värde förklaras förverkat.
Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, får förverkande inte avse det intrång som
gjorts före registreringsdagen. Lag (2005:293).
19 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet
av
näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare
skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av
ersättningens storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås
och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.
Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall
betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet,
om och iden mån det är skäligt.
Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall ersättning för det intrång som skett
före
registreringsdagen betalas endast om intrånget gjorts
uppsåtligen.
Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte
väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till
ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad
enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i
något fall tidigare än ett år från registreringsdagen. Lag
(1994:237).
20 § Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats
enligt 15 § första stycket kan domstol efter vad som är
skäligt
besluta att näringskännetecken, som i strid mot förbudet
förekommer på skyltar, varor, förpackningar, reklamtryck,
affärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras
så att det inte längre strider mot goda seder eller allmän
ordning eller är vilseledande. Kan en sådan åtgärd inte ske
utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer
förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen besluta
om detta.
Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15
§ andra stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på
yrkande av den som har lidit intrånget efter vad som är
skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om en
åtgärd som anges i första stycket eller besluta att
egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit
intrånget, samt att ett föremål vars användande skulle
innebära firmaintrång, skall förstöras eller ändras på visst
sätt.
Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan
antas att ett brott enligt 18 § har begåtts, får egendom som
avses i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om
ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till brott.
Beslut som avses i denna paragraf skall inte meddelas, om
förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk skall
beslutas enligt 18 a § eller enligt brottsbalken. Lag
(2005:293).
20 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort ett
intrång, får domstolen för att bevisning skall kunna säkras
om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse enligt 18 § andra stycket.
Lag (1998:1458).
20 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol vad som är
bestämt om tvistemål som rör intrång. Vad som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför
domstol skall dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess
användning. Om rättegång inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas skall motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma
sätt som om frågan uppkommit under rättegång. Lag
(1998:1458).
20 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga
att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det.
I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1458).
20 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra
villkor för verkställandet. Lag (1998:1458).
20 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart.
Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad
från beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå
åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om
ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan
verkställighet genomförts. Lag (1998:1458).
20 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra
film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får
söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och
göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig
handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag
(2006:689).
20 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt
biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten
se till att sökanden eller ombudet inte i större
utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:689).
20 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag
(1998:1458).
21 § För intrång i firma som är skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff, ersättning eller
annan
åtgärd enligt 18-20 a § sedan registreringen hävts genom dom
som vunnit laga kraft. Lag (1998:1458).
22 § Föres talan om intrång i registrerad firma och gör den
mot vilken talan föres gällande att registreringen bör
hävas, skall domstolen på hans yrkande förklara målet
vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande
slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall domstolen
i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss
tid inom vilken sådan talan skall väckas.
23 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till
näringskännetecken består eller icke består eller om visst
förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, får av
domstol upptagas till prövning, såvida ovisshet råder om
förhållandet och denna medför förfång för käranden.
Grundas rätt till firma enbart på registrering och göres vid
fastställelsetalan gällande att registreringen bör hävas,
äger 22 § motsvarande tillämpning.
24 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för
talan om förbud mot användning av näringskännetecken, om
hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eller om
fastställelse enligt 23 §, väckes talan vid Stockholms
tingsrätt.
25 § Dom eller slutligt beslut i mål om förbud mot
användning av firma, om hävande av firmaregistrering, om
firmaintrång eller om fastställelse enligt 23 § skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till Bolagsverket samt
till annan berörd registreringsmyndighet. Lag (2004:238).
Firmateckning m.m.
26 § Firmateckning sker genom tydlig angivelse av den
fullständiga firman och underskrift med namn av
firmatecknare. Vid teckning av bifirma anges även firman för
hela verksamheten.
Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med
tillägg som anger det ändrade förhållandet.
Om firmateckning gäller i övrigt vad i andra författningar
är särskilt föreskrivet för olika slag av firma.
27 § Sveriges riksbank, Svenska skeppshypotekskassan,
Sveriges allmänna hypoteksbank samt annan inrättning eller
sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma har
ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt
denna lag. Lag (2003:845).
»Tillbaka till lag om handelsbolag
|
