|
Om god man
1 § Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon
annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir
förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av
det, skall överförmyndaren förordna god man att i
förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.
När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från
utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god man
enligt första stycket.
Om god man för underåriga utländska medborgare och
underåriga statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3
§ lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt i
lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Lag
(2005:430).
2 § Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo
och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall
överförmyndaren förordna god man att vårda den underåriges
rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och
skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo.
Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har
en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en
rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver
hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av
förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har
väckts får rätten förordna god man.
Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i
första eller andra stycket förordna god man för den som har
vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare, i
angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider
mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos
intresse. Överförmyndaren skall meddela ett sådant
förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren,
den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i
sådan egenskap företräder eller om det annars är lämpligt.
Lag (1994:1433).
3 § Överförmyndaren skall förordna god man,
1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge
som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan
bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i det,
2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den
döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad
före Allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med
någon annan känd arvinge, eller också kännedom finns om
arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens
namn som om hans vistelseort, och det på
grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt
bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,
3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort
eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver
iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,
4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas
eller en bortavarandes egendom förvaltas,
5. om det enligt förordnande i testamente eller annan
rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom
skall tillfalla eller egendom först senare skall tillträdas
med äganderätt och det krävs att den blivande ägarens rätt
bevakas eller egendomen förvaltas för den blivande ägarens
räkning, eller
6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall
ställas under vård och förvaltning av god man som avses i
detta kapitel.
Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket
efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt.
Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall
det anmälas hos överförmyndaren av den som har boet i sin
vård.
Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett
förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den
egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode
mannen inte var förordnad att företräda. Lag (1994:1433).
3 a § I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket
äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk
skall god man förordnas av rätten. Lag (1994:1433).
4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver
hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller
sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta
att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant
beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken
godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd
hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall
rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget.
Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av
ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet
meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).
5 § En rättshandling som en god man har företagit utanför
sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet
avser. En rättshandling som utan dennes samtycke företagits
inom ramen för förordnandet är inte heller bindande för den
som förordnandet avser, såvida inte denne på grund av sitt
tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller
denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.
Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en
rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga
hushållningen, skall samtycke från den som han företräder
anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett
uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen
riktade sig. Lag (1988:1251).
6 § Om en rättshandling som en god man har företagit inte
blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att
ersätta godtroende tredje man skada som denne har
tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen
saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har
företagits till följd av någon särskild omständighet, som
den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med
fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.
Lag
(1988:1251).
Om förvaltare
7 § Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges
i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får
rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller
henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är
tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde
på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.
Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i
varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss
egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett
visst värde.
Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma
uppdragets omfattning.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall
rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra
uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall skall
förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket,
skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag
(1994:1433).
8 § Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som
avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har
förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom
avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i
egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare
har förordnats får genom gåva, testamente eller
förmånstagarförordnande vid försäkring eller
pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande under villkor att egendomen inte skall
omfattas av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten
föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även
förhållanden som avses i första stycket. Lag (1994:1433).
9 § Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam
rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i
alla angelägenheter som omfattas av uppdraget.
Den som har förvaltare är inte behörig att företa
rättshandlingar för annans räkning. Lag (1988:1251).
10 § Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa
rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av
förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som den enskilde har
ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6
och 7 §§ för underåriga. Lag (1988:1251).
11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en
förvaltare har företagit utanför sitt förordnande.
Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende
tredje man skada som denne har tillfogats. Lag (1988:1251).
Gemensamma bestämmelser
12 § Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig,
erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god
man förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes
rätt i dödsbo och har den avlidne gett tillkänna vem den
avlidne önskar till god man, skall denna person förordnas,
om han eller hon inte är olämplig.
Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte
vara god man eller förvaltare. Lag (1988:1251).
13 § När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män
eller förvaltare förordnas för den enskilde. Lag
(1994:1433).
14 § Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en
skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt
för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt
fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av
vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel
med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas
enligt samma grunder. Lag (1994:1433).
15 § Ansökan om förordnande av god man enligt 1-4 §§ eller
förvaltare får göras av förmyndare, den som ansökningen
avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans
eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar.
Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och
av överförmyndaren.
Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.
När det finns anledning till det skall rätten självmant ta
upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det
gäller förordnande av god man eller förvaltare. Lag
(1994:1433).
16 § I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare
för någon som har fyllt sexton år skall rätten eller
överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om
det kan ske.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap skall, om det inte är obehövligt, rätten också
inhämta yttrande från den enskildes make eller sambo och
barn, överförmyndaren och vårdinrättning. Yttrande skall
också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt
från den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som
utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som
ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan
skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att
han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock
avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon
själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta
förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos
överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller
förvaltare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av
betydelse i ärendet. Lag (1994:1433).
17 § Innan rätten anordnar förvaltarskap skall den inhämta
läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes
hälsotillstånd. Detta gäller även i ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i
första stycket. Lag (1994:1433).
18 § Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett
ärende om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap
eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt
avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar
vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara
för den enskildes person eller egendom. Ett sådant beslut
kan meddelas även för den som är underårig att gälla från
och med den dag då han eller hon fyller arton år.
Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om
förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren
förordna god man eller förvaltare för tiden till dess
ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan
anledning som anges i första stycket.
Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas
skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra
sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada
för honom eller henne.
Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av
rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut
enligt andra stycket. Lag (1994:1433).
19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs,
skall godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om
att godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap skall upphöra
fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av
överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1 5,
skall överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den
som förordnandet avser begär det. När en god man eller
förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast
anmäla det till överförmyndaren.
En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli
entledigad från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas
av överförmyndaren. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet
fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig
att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har
utsetts. Lag (1994:1433).
20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till
missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag
eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av
detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan
orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, skall
entledigas. Beslut om entledigande fattas av
överförmyndaren.
Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en
god man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges
omedelbart, får överförmyndaren besluta att den gode mannen
eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden
till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara
för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser. Lag
(1994:1433).
21 § Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare
och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får
göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller
av den gode mannen eller förvaltaren.
Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp
frågor som avses i första stycket och som de är behöriga att
avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller
överförmyndaren ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om
det kan
ske. Lag (1994:1433).
22 § Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet
i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den
överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller
förvaltarskapet. Lag (1994:1433).
23 § Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett
godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap bör jämkas, om
någon av dem som anges i 15 § första stycket eller den gode
mannen eller förvaltaren ansöker om det. Rätten kan också
utan ansökan göra en sådan prövning.
Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall
den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och
den enskilde ges tillfälle att yttra sig.
Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten
meddela beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs,
om dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om
ett sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och
fjärde styckena.
I fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren
pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna
i första tredje styckena skall också tillämpas vid
handläggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan
jämkning. Lag (1994:1433).
24 § Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till
god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett
sådant uppdrag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra
sig. Är det fråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall
den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att yttra
sig, om det inte är fara i dröjsmål. Lag (1994:1433).
25 § Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4
§ eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den
enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd
i Sverige, är tingsrätten i den ort där den enskilde vistas
behörig domstol.
Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande
barn samt i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för
den kommun där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde
inte är folkbokförd i Sverige, är överförmyndaren för den
kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt första
stycket eller behörig överförmyndare enligt andra stycket,
är
Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms
kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndare.
Lag (2006:557).
26 § Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om
förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till
överförmyndaren för den kommun där den döde hade sitt
hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige, till
överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man annars
förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för
den kommun där den för vilken god man skall förordnas har
egendom eller där annars behov av god man har visat sig.
Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat god man. Lag (1994:1433).
27 § Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller
upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar.
Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av
förvaltarskaps omfattning enligt 23 §. Lag (1994:1433).
»Tillbaka till föräldrabalken
|