|
1 § Har fast egendom förvärvats genom överlåtelse och var
överlåtaren ej rätt ägare till egendomen på den grund att
hans eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller
av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är förvärvet
likväl giltigt, om lagfart på egendomen vid överlåtelsen var
beviljad för överlåtaren och om förvärvaren vid överlåtelsen
eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne
vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att
överlåtaren ej var rätt ägare. Vad nu sagts gäller ej
förvärv som skett vid exekutiv försäljning.
I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft, vilken gjorts av den som ej var rätt
ägare till
egendomen på den grund att hans eller någon hans
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej
gällde mot rätte ägaren, äger första stycket motsvarande
tillämpning, dock endast om den till vilken rättigheten
uppläts vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom
om att upplåtaren ej var rätt ägare.
Om företräde på grund av inskrivning finns bestämmelser i 17
kap. Lag (1973:1133).
2 § Har panträtt i fast egendom upplåtits och var upplåtaren
ej rätt ägare till egendomen på den grund att hans eller
någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat
skäl ej gällde mot rätte ägaren, är upplåtelsen likväl
giltig, om lagfart på egendomen var beviljad för upplåtaren
vid upplåtelsen eller därefter beviljas för honom och om
borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter
överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde
eller bort äga kännedom om att upplåtaren ej var rätt ägare.
3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger ej tillämpning, om
1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad
eller på rätte ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade
behörighet därtill eller är ogiltig såsom tillkommen under
sådant tvång som avses i 28 § lagen (1915:218) om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,
2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken
äganderätten grundats, var i konkurs eller omyndig eller
handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte
hade rådighet över den fasta egendomen på grund av att en
förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom,
3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i
föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna
villkor eller med samtycke av någon vars rätt beröres eller
med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller
annan myndighet. Lag (1991:1548).
4 § Kommer till följd av 1 eller 2 § förvärv som avses där
att gälla mot rätte ägaren, har denne rätt till ersättning
av staten för sin förlust. Har den skadelidande medverkat
till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att
vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på
annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Även den vars förvärv till följd av 3 § icke skall gälla har
rätt till ersättning enligt första stycket, om han vid
förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om att
överlåtaren eller upplåtaren icke var rätt ägare.
4 a § Om lagfart har beviljats med stöd av en förfalskad
fångeshandling, har rätte ägaren rätt till skälig ersättning
av
staten för sina kostnader för att få denna och senare
beviljade lagfarter undanröjda. Detsamma gäller om lagfart
har beviljats trots att rätte ägaren, när han eller hon
utfärdade fångeshandlingen, inte hade rådighet över den
fasta egendomen på grund av att en förvaltare enligt
föräldrabalken var förordnad för honom eller henne.
Om en godtroende förvärvare i de fall som avses i första
stycket förpliktas att betala ersättning för
rättegångskostnader till rätte ägaren, har han eller hon
rätt till skälig ersättning för kostnaderna av staten. Lag
(2001:170).
5 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 4 eller
4 a § av den myndighet som regeringen bestämmer.
I mål om ersättning enligt 4 eller 4 a § tillämpas
rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol i tvister om
äganderätten till fast egendom. Lag (2001:170).
6 § Vill den som är part i mål om äganderätten till fast
egendom eller om beståndet av rättighet i sådan egendom
framställa anspråk att, om han förlorar målet, erhålla
ersättning enligt 4 §, skall han antingen till gemensam
handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt
ersättningsanspråk eller på sätt regeringen bestämmer lämna
underrättelse om rättegången för att staten skall kunna
inträda i denna. Har förberedelsen i övrigt slutförts utan
att talan om ersättningsanspråket väckts eller underrättelse
om rättegången lämnats, skall rätten förelägga parten att
vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden,
är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom skall
intagas i föreläggandet. Lag (1974:820).
7 § Om den som fått ersättning enligt 4 eller 4 a § har haft
rätt att utkräva beloppet av någon annan i form av
skadestånd, inträder staten i denna rätt.
Ersättning enligt 4 eller 4 a § på grund av en domstols dom
betalas ut sedan domen har vunnit laga kraft. Lag
(2001:170).
8 § Sedan ett ärende om anteckning enligt 19 kap. 29 §
första stycket, 20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 § denna balk
eller 7 § förköpslagen (1967:868) har tagits upp på en
inskrivningsdag, får den som därefter har förvärvat
egendomen eller någon annan rättighet i denna än panträtt
inte till stöd för beståndet av förvärvet eller rätten till
ersättning enligt 4 § andra stycket åberopa att han eller
hon vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om den
omständighet som har antecknats.
Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller
också vid bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro
föreligger i fråga om en omständighet som avses med
anteckning enligt första stycket. Lag (2000:226).
9 § Talan om bättre rätt till fast egendom kan med laga
verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad
eller sökt även om denne före talans väckande överlåtit
egendomen. Den till vilken egendomen sålunda överlåtits har
i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett
under rättegången.
10 § Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när
någon vill söka betalning ur fast egendom för fordran för
vilken panträtt upplåtits eller fordran som enligt lag utgår
med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist angående
äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, kan talan om betalning i stället riktas mot
den som
innehar egendomen med äganderättsanspråk.
I fråga om tomträtt gäller första stycket även när
fastighetsägaren vill uppsäga tomträttsavtalet eller väcka
talan som avses i 13 kap. 11 eller 18 §. Lag (2000:226).
»Tillbaka till jordabalken
|
