|
1 § Då målet uppropas, skall rätten inhämta upplysning,
huruvida hinder möter för målets företagande till slutlig
handläggning.
2 § Huvudförhandlingen skall inställas och utsättas till
annan dag:
1. om åklagaren icke är tillstädes;
2. om den tilltalade uteblivit eller, då föreläggande
meddelats honom att infinna sig personligen, kommit
tillstädes allenast genom ombud och sådant fall ej är för
handen, att målet må avgöras utan hinder därav;
3. om, då den tilltalade enligt lag skall hava försvarare,
sådan icke är närvarande och försvarare icke omedelbart
utses;
4. om målsägande, vittne eller sakkunnig, som finnes böra
höras, icke är tillstädes;
5. om part vill anföra nytt viktigt skäl eller åberopa nytt
bevis och motparten finnes vara i behov av anstånd för att
bemöta vad parten vill andraga; eller
6. om hinder eljest möter för målets företagande till
slutlig handläggning.
Kan det antagas, att hindret kommer att undanröjas före
handläggningens slut, må huvudförhandling hållas.
3 § Om det finns sådant hinder mot huvudförhandling som
avses i 2 § första stycket 4-6, får förhandlingen ändå
påbörjas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas
utan att ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 §
tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är
olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig
bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna om förhör utom
huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig.
Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan
handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning
enligt andra stycket.
Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket,
gäller i tilllämpliga delar vad som föreskrivs om bevis som
upptas utom huvudförhandlingen. Lag (2000:172).
4 § Rätten skall se till att ordning och reda iakttas vid
handläggningen. Rätten kan bestämma att olika frågor eller
delar av målet skall behandlas var för sig eller att i
övrigt avvikelser skall göras från den ordning som
föreskrivs i 6, 9 och 10 §§.
Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad
dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i
målet. Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka
avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden
som görs. Lag (1987:747).
5 § Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in
eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga
anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta
förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel
för handläggningen. Lag (1987:747).
6 § /Upphör att gälla U:2008-11-01/
Vid huvudförhandlingen skall åklagaren framställa sitt
yrkande. Den tilltalade skall uppmanas att kort ange sin
ståndpunkt och grunden för den. Åklagaren skall därefter
utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade skall i
den mån det behövs beredas tillfälle att utveckla sin talan.
Härefter skall målsäganden och den tilltalade höras och
annan bevisning förebringas. Förhör med målsäganden och den
tilltalade bör äga rum innan vittnesbevisning tas upp
rörande den omständighet som förhöret gäller.
Om huvudförhandling äger rum trots att målsäganden eller den
tilltalade inte är närvarande, skall rätten i den mån det
behövs tillse att ur handlingarna läggs fram vad han anfört.
Lag (1987:747).
6 § /Träder i kraft I:2008-11-01/
Vid huvudförhandlingen skall åklagaren framställa sitt
yrkande. Den tilltalade skall uppmanas att kort ange sin
ståndpunkt och grunden för den. Åklagaren skall därefter
utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade skall i
den mån det behövs beredas tillfälle att utveckla sin talan.
Därefter skall målsäganden och den tilltalade höras och
annan bevisning läggas fram. Förhör med målsäganden och den
tilltalade bör äga rum innan vittnesbevisning tas upp om den
omständighet som förhöret gäller.
Om huvudförhandling hålls trots att målsäganden eller den
tilltalade inte är närvarande, skall rätten i den mån det
behövs se till att det som han eller hon tidigare har anfört
läggs fram ur handlingarna.
Framställningar enligt första och tredje styckena samt
framläggande av bevisningen får ske genom hänvisningar till
handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt. Lag
(2005:683).
7 § /Upphör att gälla U:2008-11-01 genom lag (2005:683)./
Rätten får förordna att skriftliga bevis skall anses
upptagna vid huvudförhandlingen utan att de läses upp vid
denna. Detta får ske endast om parterna medger det, rättens
ledamöter tagit del av bevisen och det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna.
Bevisning får vid huvudförhandling tas upp per telefon, om
det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga
omständigheter eller om bevisupptagning enligt vanliga
regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte
står i rimligt förhållande till betydelsen av att
bevisningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning per
telefon gäller inte reglerna i denna balk om kallelser och
förelägganden och om påföljder för utevaro. Lag (1987:747).
8 § Om målsäganden inte för talan i målet och det inte är
olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får rätten
bestämma att målsäganden inte skall vara närvarande vid
huvudförhandlingen innan han skall höras. Lag (1987:747).
9 § /Upphör att gälla U:2008-11-01/
Är brottet sådant, att annan påföljd än böter synes kunna
ifrågakomma, eller förekommer eljest särskild anledning
därtill, skall utredning förebringas rörande straff, som
tidigare ådömts den tilltalade, samt angående hans
levnadsomständigheter och de personliga förhållanden, som
kunna antagas vara av betydelse.
9 § /Träder i kraft I:2008-11-01/
I den utsträckning det behövs skall uppgifter om den
tilltalade från belastningsregistret och utredning om den
tilltalades personliga förhållanden läggas fram. Detta får
ske genom hänvisningar till handlingar i målet. Lag
(2005:683).
10 § /Upphör att gälla U:2008-11-01/
Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de
till slutförande av sin talan akta nödigt.
10 § /Träder i kraft I:2008-11-01/
Sedan bevisningen har lagts fram får parterna hålla
slutanföranden. Lag (2005:683).
11 § Huvudförhandlingen skall genomföras utan onödiga
uppehåll och så långt möjligt i ett sammanhang.
Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall
den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall
förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets
omfattning, huvudförhandlingens längd eller andra särskilda
omständigheter, får uppehåll göras i större omfattning än
vad som följer av andra stycket. Ny huvudförhandling skall
hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan
omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling
väsentligen gått förlorat. Är den tilltalade häktad, får ett
uppehåll inte göras i mer än en vecka, om inte på grund av
särskilda omständigheter ett längre uppehåll är nödvändigt.
I fråga om föreläggande i kallelse till en senare
förhandling gäller vad som sägs i 45 kap. 15 §. Lag
(2000:172).
12 § Då mål utsättes till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äge rätten förordna om de åtgärder, som
finnas lämpliga, för att målet vid den förhandlingen skall
kunna slutföras. Om sådan åtgärd gälle vad i 45 kap. 11-13
§§ är stadgat.
13 § Vid fortsatt huvudförhandling skall handläggningen
fortsätta där den slutade vid den tidigare förhandlingen.
Vid ny huvudförhandling skall målet företas till fullständig
handläggning. Bevis, som upptagits vid tidigare
handläggning, skall tas upp på nytt, om rätten finner detta
vara av betydelse i målet och det inte finns hinder mot att
ta upp beviset. Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det
läggas fram på lämpligt sätt. Lag (2000:172).
14 § Underlåter målsägande, som skall höras i anledning av
åklagarens talan, att infinna sig personligen vid
rättegångstillfälle för huvudförhandling, äge rätten i
stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall
hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare
dag.
15 § Uteblir den tilltalade från ett rättegångstillfälle för
huvudförhandling eller inställer han eller hon sig genom
ombud
då han eller hon har förelagts att infinna sig personligen,
skall rätten i första hand pröva om målet kan avgöras enligt
15 a §. Är det inte möjligt att avgöra målet skall rätten
besluta att den tilltalade skall
1. kallas på nytt vid vite,
2. hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en
senare dag eller
3. häktas, om det finns förutsättningar för det. Lag
(2001:235).
15 a § Kan saken utredas tillfredsställande, får målet
avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast
genom ombud eller har uteblivit, om
1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än
böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller
skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening,
2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts
stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett sådant
sätt att han
eller hon inte kan hämtas till huvudförhandlingen eller
3. den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och
hans eller hennes närvaro därför inte är nödvändig.
Med de påföljder som anges i första stycket 1 skall
likställas förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1
brottsbalken. Det gäller dock inte, om i samband med
förordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff
skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som
överstiger tre månader.
I de fall som avses i första stycket 2 får målet avgöras
även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till
förhandlingen.
Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har
uteblivit. Lag (2001:235).
16 § Är, då den tilltalade enligt lag skall hava försvarare,
sådan icke tillstädes, förordne rätten, om det kan ske,
någon, som är vid rätten närvarande och är behörig att
mottaga sådant uppdrag, att försvara den tilltalade.
17 § Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att
det är nödvändigt att komplettera utredningen innan målet
avgörs, får fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt
reglerna i detta kapitel. Är kompletteringen av enkel
beskaffenhet, får rätten dock efter samråd med parterna i
stället besluta att utredningen skall inhämtas på annat
lämpligt sätt. Lag (1987:747).
»Tillbaka till processrätt
|
