|
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för
enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds en konsument av en
näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.
Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga
om kredit som lämnas av någon annan än en näringsidkare, om
krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för
kreditgivaren.
Lagen gäller inte författningsreglerade lån som lämnas av
statsmedel och inte heller lån som lämnas i
pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000). Lag
1995:1002).
2 § I lagen avses med
kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den
ursprunglige kreditgivarens fordran,
kontantpris: det pris till vilket en vara, tjänst eller
annan nyttighet vanligen erbjuds konsumenter mot kontant
betalning,
kreditbelopp: vid betalningsanstånd den del av kontantpriset
varmed anstånd lämnas samt vid lån det lånade beloppet,
kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av de räntor,
tillägg och andra kostnader som konsumenten skall betala för
krediten,
effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta
beräknad på kreditbeloppet, i förekommande fall under
hänsynstagande till att delbetalningar skall göras under den
löpande kredittiden,
kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden.
3 § Med kreditköp avses köp av en vara, då säljaren lämnar
köparen anstånd med någon del av betalningen eller då någon
del av betalningen erläggs med ett belopp som köparen får
låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare
på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.
Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen
betecknats som ersättning för rätten att nyttja varan
föreligger ändå ett kreditköp, om det är avsett att
konsumenten skall bli ägare till varan.
4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i
denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot
denne, om inte annat anges i lagen.
Näringsidkarens allmänna skyldigheter
5 § Näringsidkaren skall i sitt förhållande till konsumenten
iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara
konsumentens intressen med tillbörlig omsorg.
Kreditprövning
5 a § Näringsidkaren skall, innan kredit beviljas, pröva om
konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad
han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet
(kreditprövning).
Kreditprövning behöver inte göras om näringsidkaren på grund
av sin kännedom om konsumenten eller andra omständigheter
har grundad anledning att utgå från att konsumenten har
ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon
åtar sig.
Kravet på kreditprövning gäller inte heller för
engångskrediter när kredittiden är högst tre månader och
kreditbeloppet skall betalas på en gång eller för krediter
som avser mindre belopp. Lag (2004:312).
Marknadsföring och information
6 § Näringsidkare skall vid annonsering, skyltning och
liknande marknadsföring beträffande kredit lämna information
om den effektiva räntan för krediten. Om det är fråga om
kredit för förvärv av en särskild vara, tjänst eller annan
nyttighet, skall även kreditkostnaden och kontantpriset
anges.
När kreditavtalet innebär en rätt för kredittagaren att
fortlöpande utnyttja ett kreditutrymme (löpande kredit)
skall dels den effektiva räntan anges som en årlig ränta
beräknad på det belopp som motsvarar kreditutrymmet, dels
den
effektiva räntan anges för minst ett fall där beloppet utgör
endast en andel av kreditutrymmet. Är kreditutrymmet inte
bestämt i avtalet skall det därvid anses vara 15 000 kronor.
Information enligt första eller andra stycket behöver inte
lämnas, om krediten avser ett belopp som uppgår till högst 1
500 kronor eller om krediten skall återbetalas inom tre
månader.
7 § Innan ett kreditavtal sluts skall näringsidkare som
lämnar eller förmedlar krediten lämna konsumenten
information i de hänseenden och i den omfattning som anges i
6 §. Informationen skall lämnas skriftligen.
8 § /Upphör att gälla U:2008-07-01/
I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i 6
och 7 §§ eller som annars är av särskild betydelse från
konsumentsynpunkt gäller marknadsföringslagen (1995:450).
Lag (1995:458).
8 § /Träder i kraft I:2008-07-01/
Om information som anges i 6 och 7 §§ inte lämnas ska
marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av
bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan
information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje
stycket marknadsföringslagen. Lag (2008:493).
Kreditavtalet
9 § Ett avtal om kredit skall ingås skriftligen. Avtalet
skall undertecknas av konsumenten eller signeras av denne
med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 §
lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Konsumenten skall få en kopia av avtalet.
Ett kreditavtal som inte har ingåtts skriftligen är ändå
giltigt utom i fråga om villkor som är till nackdel för
konsumenten. Vid bedömning av om ett villkor är till nackdel
för konsumenten skall en jämförelse göras med vad som gäller
om villkoret inte tillämpas.
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för
engångskrediter när kredittiden är högst 45 dagar och hela
kreditbeloppet skall betalas på en gång. Det gäller inte
heller för krediter som avser ett belopp som uppgår till
högst 1 500 kronor. Lag (2002:564).
Ränta och avgifter
10 § Ränta som tas ut för krediten skall i avtalet anges som
en räntesats motsvarande räntekostnaden per år för den vid
varje tid obetalda delen av skulden.
11 § Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall
anges i avtalet.
Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i
den utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska
beslut, ökade upplåningskostnader för kreditgivaren eller
andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde
förutse när avtalet ingicks. Vid kredit för bostadsändamål
med en sammanlagd löptid om minst 30 år och med en ränta som
är bunden under viss del av avtalstiden, minst tre månader,
har dock kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i
avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av
avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som
kreditgivaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya
krediter av motsvarande slag.
Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst
sätt i anslutning till ändringar i en referensränta som
kreditgivaren inte har något betydande inflytande över. Ett
avtalsvillkor härom får förenas med ett undantag om att
räntesatsen under särskilda förutsättningar skall ändras mer
eller mindre än som följer av anknytningen till
referensräntan. Undantaget skall bestämmas så att det inte
blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren.
Det skall uppfylla kraven i andra stycket.
Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om
ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som
till hans nackdel. Lag (1993:1214).
12 § Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället
för ränta, betala särskild ersättning för krediten (avgift)
endast om sådan ersättning avser kostnader som kreditgivaren
har för krediten och om avgiften har angetts särskilt i
avtalet. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut
särskilt för varje sådan kostnad.
I avtalet skall också anges under vilka förutsättningar
kreditgivaren får ändra de avgifter som tas ut för krediten.
Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel
endast i den utsträckning som det motiveras av ökningar av
de kostnader som skall täckas av avgifterna.
13 § Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om
ränteändringar och avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar
som beror enbart på ändringar i en referensränta skall
underrättelse lämnas senast när ändringen börjar gälla,
antingen genom ett särskilt meddelande till konsumenten
eller genom annonsering i dagspressen. Sker underrättelsen
genom annonsering, skall meddelande om ändringen också
lämnas när nästa avisering eller kontoutdrag sänds till
konsumenten.
Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en
referensränta skall underrättelse lämnas genom ett
meddelande till konsumenten senast i samband med nästa
avisering eller kontoutdrag. Lag (1993:1214).
Kontantinsats vid kreditköp
14 § Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av
köparen i enlighet med god kreditgivningssed.
Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av varans
kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranleder
annat.
Som kontantinsats anses inte betalning med medel som köparen
får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på
grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte kreditköp för
vilka föreskrifter om kontantinsats har meddelats med stöd
av lagen (1986:1202) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.
15 § /Upphör att gälla U:2008-07-01/ Om en näringsidkare för
sin egen eller någon annans räkning säljer en vara utan att
iaktta vad som sägs i 14 §, skall det anses utgöra en sådan
handling som avses i 14 § marknadsföringslagen
(1995:450). Lag (1995:458).
15 § /Träder i kraft I:2008-07-01/ Om en näringsidkare för
sin egen eller någon annans räkning säljer en vara utan att
iaktta vad som sägs i 14 §, ska det anses utgöra en åtgärd i
strid med 5 § marknadsföringslagen (2008:486). Lag
(2008:493).
Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordringen, m.
m.
16 § Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt
ett kreditavtal, får konsumenten mot den nye kreditgivaren
göra samma invändningar som han vid överlåtelsen kunde göra
mot överlåtaren. Detsamma gäller när kreditgivaren har
pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.
Vid kreditköp får köparen mot kreditgivares krav på
betalning framställa samma invändningar på grund av köpet
som han kan göra mot säljaren. Köparen får även invända att
han har erlagt betalning till säljaren eller att han har
träffat en överenskommelse med denne. Detta gäller dock inte
om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot
betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om
köparen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att
skaffa sig kunskap om detta.
Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot
säljaren på återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller
annan penningprestation, svarar kreditgivaren lika med
säljaren för att anspråket fullgörs. Kreditgivaren är dock
inte
skyldig att betala mer än vad han har mottagit av köparen
med anledning av krediten.
17 § Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av
köparen ingången växelförbindelse som avser en fordran på
grund av kreditköpet. Han får inte heller till bevis för sin
fordran ta emot ett av köpar en utfärdat löpande skuldebrev
eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är
av ett sådant slag att köparens rätt att framställa
invändningar på grund av köpet inskränks om
skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär
som är i god tro.
Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som
är utställda av banker.
Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf
döms till böter.
18 § Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17
§ gäller även när en konsument vid avtal om en tjänst som
avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) fått kredit enligt
vad som sägs i 3 § angående köp.
Förbud mot viss avräkning
19 § Belopp som kredittagaren erlägger för avräkning på viss
kreditfordran får kreditgivaren inte först avräkna på annan
fordran.
Betalning av skulden i förtid
20 § Konsumenten har rätt att betala sin skuld till
kreditgivaren före den avtalade förfallotiden.
21 § Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast
om han har gjort förbehåll om detta i avtalet samt någon av
följande omständigheter föreligger:
1. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med
betalning av ett belopp som överstiger tio procent av
kreditfordringen.
2. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med
betalning av ett belopp som överstiger fem procent av
kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller flera poster
som förfallit vid olika tidpunkter.
3. Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med
betalning.
4. Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt
försämrats.
5. Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa
undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att
betala sin skuld.
Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om
återtaganderätt, har kreditgivaren rätt till betalning i
förtid på grund av försämrad säkerhet endast om konsumenten
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat att
säkerheten avsevärt försämrats.
När fråga är om kredit för bostadsändamål och räntan för
krediten är bunden för hela eller en del av avtalstiden,
dock minst tre månader, har kreditgivaren, om han har gjort
förbehåll om det i avtalet och synnerliga skäl föreligger,
rätt att utan hinder av bestämmelserna i första och andra
styckena få betalning i förtid på den dag då den tid för
vilken räntan är bunden löper ut.
22 § Vill kreditgivaren få betalt i förtid enligt 21 §
första stycket 1--3 eller tredje stycket gäller en
uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från den tidpunkt
då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i
rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga
adress eller uppsägningen utan en sådan åtgärd kommer
konsumenten till handa.
Har kreditgivaren krävt betalning i förtid enligt 21 §
första stycket 1--3, är konsumenten ändå inte skyldig att
betala i förtid, om han före utgången av uppsägningstiden
betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma
gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 21 § första
stycket 4 eller 5 eller andra stycket genast efter
uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer
godtagbar säkerhet för fordringen.
Har konsumenten tidigare med stöd av bestämmelserna i andra
stycket befriats från skyldigheten att betala skulden i
förtid, gäller inte bestämmelserna i det stycket.
23 § Utan hinder av vad som sägs i 21 § första stycket 4 får
kreditgivaren åberopa andra lagbestämmelser om rätt till
betalning i förtid på grund av att en säkerhet som ställts
för krediten har försämrats. Bestämmelserna i 21 § hindrar
vidare inte att banker eller andra kreditgivare gör gällande
strängare förbehåll om betalning i förtid, om de har en
skyldighet att göra sådana förbehåll enligt någon annan
författning.
24 § Vid förtidsbetalning enligt 20--23 §§ skall följande
iakttas när kreditgivarens fordran beräknas:
1. Konsumenten skall betala ränta och andra kostnader för
krediten för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för
tiden därefter. Vid beräkningen skall tillämpas grunder som
står i överensstämmelse med god kreditgivningssed.
2. Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning
för att skulden betalas i förtid. Är räntan för en kredit
bunden för hela eller en del av avtalstiden har dock
kreditgivaren, om han gjort förbehåll om det, rätt att för
återstående del av den tiden ta ut ränteskillnadsersättning
av kredittagaren. Om krediten är avsedd för bostadsändamål,
får ersättningen högst motsvara skillnaden mellan å ena
sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan, ökad med
en procentenhet, på statsobligationer med en förfallotid som
motsvarar återstående räntebindningstid för krediten eller,
om den tid för vilken ränteskillnadsersättning skall betalas
är kortare än ett år, på statsskuldväxlar med en löptid som
motsvarar återstående räntebindningstid för krediten. Är
krediten inte avsedd
för bostadsändamål, får ersättningen motsvara skillnaden
mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan
räntan på nya krediter av motsvarande slag. Har för en
kredit med bunden ränta lämnats statlig kreditgaranti och
utgår avgift för garantin gäller vad som nu föreskrivits om
ränteskillnadsersättning beträffande den del av räntan som
inte motsvaras av kreditgarantiavgiften.
3. Om vid kreditköp förtidsbetalning sker på annan tid än en
förfallodag som har bestämts i avtalet, skall den anses ha
skett den första förfallodagen efter betalningen. Detsamma
gäller när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i
konsumenttjänstlagen (1985:716) har fått kredit enligt vad
som sägs i 3 § angående köp.
Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta en vara enligt
25 §, tillämpas 27 och 28 §§ vid den uppgörelse som då skall
ske mellan parterna. Lag (1994:843).
Återtaganderätt vid kreditköp
25 § Med förbehåll om återtaganderätt avses ett
avtalsvillkor som ger kreditgivaren möjlighet att återta
varan, om köparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet.
Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast
under förutsättning
1. att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet
för att trygga sin rätt till betalning, samt
2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 21 och
22 §§ skall fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.
Om vid betalningsdröjsmål köparen, innan varan återtas,
betalar vad som förfallit till betalning jämte
dröjsmålsränta och kostnader enligt de grunder som anges i
27 § tredje--femte styckena, får kreditgivaren inte återta
varan på grund av dröjsmålet. Grundas återtaganderätten på
att säkerhet för krediten har försämrats eller att köparen
undandrar sig att betala sin skuld, får kreditgivaren inte
återta varan om köparen innan varan återtas ställer
godtagbar säkerhet för fordringen.
26 § Använder näringsidkare förbehåll om återtagande vid
försäljning av en vara som med hänsyn till sin beskaffenhet
eller sitt värde eller på grund av förhållandena på
marknaden inte är lämpad som kreditsäkerhet, kan
näringsidkaren förbjudas att framdeles i liknande fall
använda sådana förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt
bestämmelserna i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden. Lag (1995:1002).
Uppgörelse när en vara återtas
27 § Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta
varan, skall avräkning göras mellan honom och köparen.
Vid avräkningen skall köparen tillgodoräknas varans värde
vid återtagandet. Värdet beräknas efter vad kreditgivaren
kan antas få ut genom att på lämpligt sätt sälja varan.
Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av
kreditfordringen efter avräkning enligt 24 § samt i
förekommande fall dröjsmålsränta, dock inte enligt högre
räntesats än som anges i 6 § räntelagen ( 1975:635).
Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för
följande kostnader för återtagande av varan, nämligen
utsökningsavgift, skälig kostnad för transport av varan samt
utgift för inställelse vid förrättning för återtagande,
om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata
sin rätt. När ersättning bestäms för utgift för inställelse
tillämpas bestämmelserna om beräknande av ersättning av
allmänna medel till vittne.
I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren,
enligt vad regeringen närmare föreskriver, tillgodoräkna sig
även skälig ersättning för eget arbete med anledning av
målet samt arvode till ombud eller biträde.
28 § Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större
belopp än kreditgivaren, får varan återtas endast om
kreditgivaren betalar mellanskillnaden till köparen eller,
när varan värderats av kronofogdemyndigheten, nedsätter
mellanskillnaden hos myndigheten.
Har kreditgivaren för att kunna återta varan varit tvungen
att betala en skuld som köparen har, får kreditgivaren när
första stycket tillämpas avräkna sådan betalning mot
mellanskillnad till köparens förmån. Detsamma gäller om
kredit-
givaren för att varan efter återtagande skall kunna användas
på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld.
Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen,
får kreditgivaren inte kräva ut mellanskillnaden
(restskulden) i annat fall än då varan har minskat
väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.
Återlösande av en vara som återtagits
29 § Köparen får inom fjorton dagar återlösa en vara som har
återtagits. Vill köparen återlösa varan, skall han betala
kreditgivaren varans värde vid återtagandet samt den
restskuld som kan finnas enligt avräkningen.
Handräckning för återtagande av vara, m.m.
30 § Kreditgivaren får hos kronofogdemyndigheten söka
handräckning för att återta varan under förutsättning att
parterna har upprättat och skrivit under en handling om
kreditköpet. Handlingen skall innehålla ett förbehåll om
åter-
taganderätt samt uppgifter om kontantpriset, kreditbeloppet,
kreditkostnaden, kredittiden, kreditfordringen och de
tidpunkter när betalning skall erläggas.
En ansökan om handräckning skall göras skriftligen. I
ansökningen skall anges hur stor del av kreditfordringen som
är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta,
skall i ansökningen också uppges vad kreditgivaren fordrar
i den delen. Vid ansökningen skall fogas en styrkt kopia av
den handling som anges i första stycket.
31 § Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart
att de förutsättningar för återtagande som anges i 25 §
andra och tredje styckena föreligger.
Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot
förbud enligt 26 §, får handräckning inte beviljas.
Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen
har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har sålts med
förbehåll om återtaganderätt, får inte beviljas beträffande
sådana varor som enligt 5 kap. 1--3 §§ utsökningsbalken
skall undantas från utmätning.
32 § I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som
anges i 31 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra
och tredje styckena samt 15--18 §§ lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., varvid
hänvisningen i 16 § tredje stycket till 10 § första stycket
skall avse 28 § första stycket denna lag. Lag (1995:1004).
Förbud mot utmätning
33 § En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt
får inte utmätas för en fordran som grundar sig på
kreditköpet.
Betalningsansvar vid förlust av kontokort, m. m.
34 § Ett avtalsvillkor som innebär att en kontohavare skall
vara betalningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot
genom att ett kontokort har använts av någon obehörig person
får göras gällande endast om kontohavaren eller någon annan
som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontokortet
har
1. lämnat ifrån sig kortet till någon annan,
2. genom grov oaktsamhet förlorat kortet, eller
3. på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och
inte snarast efter upptäckten anmält förlusten hos
kreditgivaren.
Om ett belopp har påförts kontot på det sätt som sägs i
första stycket efter det att kreditgivaren har mottagit en
anmälan om att kontohavaren eller någon annan som enligt
kontoavtalet är behörig att använda kontokortet
inte längre har detta i sin besittning, är kontohavaren
betalningsskyldig för beloppet endast om han har förfarit
svikligt.
Tillsyn
35 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag
följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank,
verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen
eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten.
Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad
eller olägenhet än som är nödvändigt. Lag (2006:712).
36 § För tillsynen har konsumentverket eller den som verket
förordnar rätt att företa inspektion hos näringsidkare som
bedriver varuförsäljning eller som i sin yrkesmässiga
verksamhet lämnar, förmedlar eller övertar kredit som avses
i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som behövs
för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om
verksamheten som begärs för tillsynen.
Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller
lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första
stycket, får konsumentverket förelägga näringsidkaren vid
vite att fullgöra sin skyldighet.
37 § Om näringsidkaren inte följer vad som föreskrivs i 5 a
§, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren att upphöra
med att lämna krediter. Föreläggandet får förenas med vite.
Om det är tillräckligt, får Konsumentverket i stället
meddela varning. Lag (2004:312).
38 § Konsumentverkets beslut enligt 36 § andra stycket och
37 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut av Konsumentverket enligt 36 § får inte
överklagas. Lag (2004:312).
»Tillbaka till marknadsföringslagen
|
