|
1 § Envar kan vara part i rättegång.
Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten
rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av
den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av
skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 §
första stycket stadgas motsvarande tillämpning.
2 § Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller
annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rättegång. Lag
samma vare i fråga om kronan samt kommun eller annan sådan
menighet.
För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens
ställföreträdare. Lag (1947:616).
3 § Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen
att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han
enligt svensk lag är behörig därtill.
4 § Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller
vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är
behörig, erfordras ej, med mindre rätten finner bevis böra
företes.
5 § En part skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte hans
närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.
Vid huvudförhandling i högsta domstolen är en part skyldig
att infinna sig personligen, om domstolen finner att hans
närvaro är nödvändig för utredningen.
Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan
förhandling är en part skyldig att infinna sig personligen,
om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet.
Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig
personligen gäller också en parts ställföreträdare. Finns
det flera ställföreträdare för en part, får rätten bestämma
vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en part
inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna
sig personligen, om rätten finner att hans närvaro är
nödvändig för utredningen.
Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna
sig personligen, skall rätten förordna om detta. Lag
(1987:747).
6 § En part som har kallats att inställa sig till ett
sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel
för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk
person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes
ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i
samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt.
Rätten får bevilja förskott på ersättningen.
Ersättning betalas enligt bestämmelser som regeringen
meddelar. Lag (1996:1624).
»Tillbaka till processrätt
|
