|
Genomförandebeskrivning
1 § Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en
särskild handling (genomförandebeskrivning) redovisas de
organisatoriska, tekniska, ekonomiska och
fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat
och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen.
Exploateringssamverkan
2 § Kommunen får besluta att exploateringssamverkan enligt
lagen (1987:11) om exploateringssamverkan får ske, om det
med hänsyn till bebyggelseutvecklingen är angeläget att i
ett sammanhang ställa i ordning mark för bebyggelse och
utföra sådana anordningar som behövs för bebyggelsen. Sådant
beslut meddelas genom detaljplan eller
områdesbestämmelser.
I beslutet skall anges samverkansområdets huvudsakliga
avgränsning samt den tid inom vilken ett exploateringsbeslut
enligt lagen om exploateringssamverkan skall meddelas. Denna
tid får bestämmas till högst fem år från den dag då beslutet
att anta planen eller områdesbestämmelserna Vinner laga
kraft eller från den dag dessförinnan då del av planen eller
av områdesbestämmerna får genomföras efter förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. Har något exploateringsbeslut inte meddelats inom
den angivna tiden, upphör planen eller områdesbestämmelserna
att gälla såvitt avser kommunens beslut om
exploateringssamverkan.
Fastighetsplan
3 § I fastighetsplan kan för områden som omfattas av
detaljplan meddelas bestämmelser om markens indelning i
fastigheter och om servitut, ledningsrätt och liknande
särskilda rättigheter samt om gemensamhetsanläggningar.
Fastighetsplan skall antas om
1. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning
i fastigheter,
2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom
en fastighetsplan,
3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart
onödig.
4 § Fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat
område. Skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-,
äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på
planens genomförande.
Om planen skall reglera markens indelning i fastigheter
eller om den skall ge bestämmelser om servitut och liknande
särskilda rättigheter, tillämpas 3 kap. 1 §
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Om planen skall reglera inrättandet av en
gemensamhetsanläggning, tillämpas 5 och 6 §§
anläggningslagen (1973:1149). Skall den ge bestämmelser om
ledningsrätt, tillämpas 6 § ledningsrättslagen (1973:1144).
5 § Fastighetsplanen får inte strida mot detaljplanen. Om
syftet med detaljplanen inte motverkas, får dock mindre
avvikelser göras. I sådana fall skall detaljplanen anses ha
den utformning som framgår av fastighetsplanen.
6 § I den mån det behövs med hänsyn till syftet med
fastighetsplanen skall i planen anges
1. områdets indelning i fastigheter,
2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda
rättigheter som skall bildas, ändras eller upphävas,
3. de anläggningar som skall utgöra
gemensamhetsanläggningar,
4. de fastigheter som skall delta i
gemensamhetsanläggningarna och de utrymmen som skall tas i
anspråk för anläggningarna.
7 § I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller
endast under förutsättning att beslutet att anta en viss
detaljplan har vunnit laga kraft eller får genomföras efter
förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket.
8 § Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild
handling med bestämmelser. Planen får dock bestå av endast
endera av dessa handlingar eller av en handling som
innehåller både plankarta och bestämmelser, om
planens innehåll ändå framgår tydligt. Lag (1989:1049).
9 § Till fastighetsplanen skall fogas en sådan
planbeskrivning som anges i 12 §. Om fastighetsplanen består
av endast en handling, får dock planbeskrivningen redovisas
i den handlingen. Lag (1989:1049).
10 § Före utgången av detaljplanens genomförandetid får mot
berörda fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras
eller upphävas endast om det är nödvändigt på grund av nya
förhållanden av stor allmän vikt, vilka inte kunnat förutses
vid planläggningen.
Efter utgången av detaljplanens genomförandetid får
fastighetsplanen ändras eller upphävas utan att rättigheter
som uppkommit genom fastighetsplanen beaktas.
11 § Om detaljplanen ändras och detta medför att
fastighetsplanen strider mot detaljplanen, upphör
fastighetsplanen att gälla i de delar som den strider mot
detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis upphävs,
upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.
12 § Bestämmelserna i 5 kap. 18--28 och 30 §§ skall
tillämpas när fastighetsplanen upprättas. Om
fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med detaljplanen
behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kommuner
som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget
sändas till dem.
I planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som
fastighetsplanen hänför sig till och skälen till den
utformning av fastighetsplanen som har valts. Om
planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen
och skälen till denna redovisas i beskrivningen. Lag
(1989:1049).
13 § Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om
planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och denna
ej skall antas av nämnden, av den som antar detaljplanen.
Kommunen skall på planhandlingarna anteckna datum då
beslutet vunnit laga kraft. Om ett förordnande enligt 13
kap. 8 § andra stycket har meddelats, skall även datum för
förordnandet antecknas. Snarast möjligt efter det att
beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft
skall ett exemplar av planen, planbeskrivningen och
fastighetsförteckningen sändas till lantmäterimyndigheten,
om det inte är uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändas till myndigheten inom två
veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall
myndigheten genast underrättas om innehållet i handlingarna.
I de fall detaljplanen enligt 5 § skall anses ha den
utformning som framgår av fastighetsplanen skall kommunen
ange avvikelsen på detaljplanen samt sända ett exemplar av
detaljplanen och de handlingar som anges i andra stycket
till länsstyrelsen respektive underrätta länsstyrelsen om
innehållet i dessa enligt tredje stycket. Lag (1996:1315).
14 § Bestämmelserna i 3--9, 12 och 13 §§ tillämpas även när
fastighetsplanen ändras eller upphävs.
15 § Beslut att anta, ändra eller upphäva fastighetsplan
gäller först sedan beslutet har vunnit laga kraft eller får
genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. Byggnadsnämnden får dock förordna att ett sådant
beslut som fattats efter tillämpning av reglerna om enkelt
planförfarande får genomföras trots att beslutet inte vunnit
laga kraft, om en ägare av en fastighet som omfattas av
planen begär det och samtliga som berörs av beslutet
skriftligen godkänt det förslag som ligger till grund för
beslutet. Lag (1991:604).
16 § Av 8 kap. 11 § följer att bygglov inte får ges i strid
mot en fastighetsplan i vidare mån än vad som framgår av den
paragrafen.
Åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader,
andra anläggningar, tomter och allmänna platser skall
utföras så att de inte strider mot en fastighetsplan. Detta
gäller dock inte sådana åtgärder som anges i 8 kap. 4 och 4
a §§.
Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa
andra författningar än denna lag inte meddelas i strid mot
en
fastighetsplan. Lag (2007:1303).
Avstående av mark m.m.
17 § Kommunen får lösa mark eller annat utrymme som enligt
en detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka
kommunen är huvudman.
Annan mark eller annat utrymme som enligt planen skall
användas för annat än enskilt bebyggande får kommunen lösa,
om markens eller utrymmets användning för avsett ändamål
inte ändå kan anses säkerställd.
Besväras mark eller annat utrymme som kommunen får lösa
enligt första eller andra stycket av särskild rätt, får
rättigheten lösas.
Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark eller
annat utrymme i vissa fall finns i 14 kap. Lag (2005:942).
18 § Om kommunen inte skall vara huvudman för allmänna
platser, är den som äger obebyggd mark eller annat obebyggt
utrymme som enligt detaljplanen skall användas för allmän
plats, skyldig att utan ersättning upplåta marken eller
utrymmet. Detta gäller dock endast om marken eller utrymmet
behövs för att kvartersmark som tillhörde fastighetsägaren
när planen antogs skall kunna användas för avsett ändamål.
Lag (2005:942).
19 § På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att
mark eller annat utrymme skall avstås till kommunen utan
ersättning, om marken eller utrymmet behövs för områdets
ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till
detaljplan för sådana allmänna platser för vilka kommunen är
huvudman eller för allmänna byggnader. På ansökan av
kommunen får länsstyrelsen också förordna att mark eller
annat utrymme som skall användas för allmänna platser för
vilka kommunen inte skall vara huvudman, utan ersättning
skall upplåtas till huvudmannen. Antagandet av detaljplanen
skall anstå till dess ansökningen har avgjorts genom beslut
som vunnit laga kraft.
Förordnande får meddelas endast i den mån det kan anses
skäligt med hänsyn till den nytta markens eller utrymmets
ägare kan väntas få av planen och till övriga
omständigheter.
Den mark eller det utrymme som förordnandet avser skall
anges till läge och gränser. Marken eller utrymmet skall
avträdas eller upplåtas när marken eller utrymmet behöver
tas i anspråk för avsett ändamål.
Skall detaljplanen ändras, får länsstyrelsen på ansökan av
kommunen förordna att mark eller annat utrymme, som har
avståtts eller som skall upplåtas, byts ut mot annan mark
eller annat utrymme, om det är lämpligt och kan ske utan
olägenhet för ägaren. Lag (2005:942).
20 § När en fråga har väckts om tillämpning av 19 §, skall
kommunen genast vidta de åtgärder som behövs för att en
anteckning om detta skall bli införd i fastighetsregistrets
allmänna del. Den bedömning som skall göras enligt 19 §
andra stycket påverkas inte av överlåtelse av mark eller
annat utrymme, som sker efter det att ärendet om anteckning
i fastighetsregistret har anmälts hos den som skall föra in
anteckningen i registret eller, om det är kommunen som skall
föra in anteckningen i registret, efter att anteckningen har
införts i registret.
Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 §
fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (2005:1212).
21 § Den som har avstått mark eller annat utrymme enligt 19
§ skall frigöra marken eller utrymmet från inteckning och
annan särskild rätt. Kan detta inte göras, är han eller hon
skyldig att ersätta skada som uppkommer för den som marken
eller utrymmet har avståtts till. Lag (2005:942).
22 § I ett förordnande enligt 19 § får länsstyrelsen, i den
mån det är skäligt, på kommunens begäran föreskriva att
markens eller utrymmets ägare skall vara skyldig att i den
ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande av
gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och
avlopp. Lag (2005:942).
23 § Bestämmelserna i 19--22 §§ om ägare gäller även
exploateringssamfällighet enligt lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan.
24 § Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får
kommunen efter genomförandetidens utgång lösa fastigheter
eller delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som
enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.
En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter
genomförandetidens utgång även lösa mark eller annat utrymme
som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med
detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det
finns ett bygglov som kan tas i anspråk.
Besväras mark eller annat utrymme som avses i första och
andra styckena av särskild rätt, får rättigheten lösas.
Lag (2005:942).
25 § Rätt att använda mark eller annat utrymme enligt 18
eller 19 § gäller framför annan rätt till marken eller
utrymmet som har uppkommit efter antagandet av detaljplanen.
Lag (2005:942).
Upplåtande av vissa allmänna platser m.m.
26 § Inom områden med detaljplan skall kommunen vara
huvudman för allmänna platser, om det inte finns särskilda
skäl till annat. Att planen skall utvisa om kommunen inte
skall vara huvudman framgår av 5 kap. 4 §.
Kommunen skall efter hand som bebyggelsen färdigställs i
enlighet med planen ställa i ordning gator och andra
allmänna platser för vilka kommunen är huvudman så, att
platserna kan användas för avsett ändamål. Före
genomförandetidens utgång skall platserna upplåtas till
allmänt begagnande inom områden som har bebyggts i enlighet
med planen. Inom områden som efter genomförandetidens utgång
bebyggs i enlighet med planen skall allmänna platser
upplåtas till allmänt begagnande efter hand som bebyggelsen
färdigställs.
27 § När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen
är huvudman upplåts till allmänt begagnande, skall de till
bredd, höjdläge och utformning i övrigt stämma överens med
detaljplanen. De skall vara utförda på ett ändamålsenligt
sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre avvikelser från
planen får göras, om syftet med planen inte motverkas.
28 § Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till
vilken fastigheten har utgång blivit iordningställd och
avloppsledning anlagts, skall han anordna utfartsväg och
avloppsanordning från fastigheten. Kommunen är skyldig att
låta honom utan ersättning använda för ändamålet avsedd mark
som kommunen äger.
29 § Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall
vad som föreskrivs om kommunens ansvar för gator i 26 §
andra stycket och 27 § i stället gälla staten.
Kostnader, som föranleds av att gatan enligt planen byggs
till större bredd eller med dyrbarare utförande i övrigt än
som behövs med hänsyn till trafiken, skall dock betalas av
kommunen, om inte regeringen bestämmer annat.
30 § Kommunen skall svara för underhållet av gator och
sådana andra allmänna platser som kommunen är huvudman för.
Denna underhållsskyldighet består även om detaljplanen för
området upphävs.
Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med
den begränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara
för underhållet av allmän väg i enlighet med föreskrifterna
i väglagen (1971:948).
Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med
enskilda väghållare finns bestämmelser i anläggningslagen
(1973:1149). Lag (1997:618).
Gatukostnader m.m.
31 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller
förbättra gator och andra allmänna platser, får kommunen
besluta att kostnader för sådana åtgärder som är avsedda att
tillgodose ett visst områdes behov av allmänna platser och
av anordningar som normalt hör till allmänna platser skall
betalas av ägarna till fastigheterna inom området.
Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig
och rättvis grund.
Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket
fördelning skall ske, om de kostnader som skall fördelas
samt om grunderna för fördelningen.
32 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller
förbättra en gata, får kommunen besluta att kostnaden för
detta skall betalas av ägarna till de fastigheter som är
belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet
tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad
som belöper på gatan framför fastigheten. Kostnaden för
sådana anordningar som normalt hör till en gata får tas ut
med lika delar av fastighetsägarna. Kostnaden för att
anlägga gatukors får tas ut med lika delar av ägarna till
fastigheterna vid gatukorset.
Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är
densamma överallt, får kommunen besluta att kostnaden skall
fördelas mellan fastighetsägarna efter någon annan skälig
och rättvis grund än som anges i första stycket.
33 § Den ersättning som enligt 31 eller 32 § belöper på
varje fastighet skall jämkas, om de kostnader som skall
ersättas är oskäligt höga eller om de åtgärder som
ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande som
överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den
användning som är tillåten för fastigheten.
34 § Till grund för bestämmande av ersättning enligt 31
eller 32 § får läggas antingen de faktiska kostnaderna eller
på tidigare erfarenhet stödda beräkningar av vad det kostar
att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra gator
och andra allmänna platser.
35 § Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen
kostnaderna för gator och andra allmänna platser inträder
när den anläggning som ersättningen avser kan för hans
fastighet användas för avsett ändamål.
Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. På
obetalt belopp skall betalas ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från förfallodagen.
Om ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till
fastighetens ekonomiska bärkraft eller andra omständigheter,
får fastighetsägaren dock betala ersättningen genom
avbetalningar, om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning
skall
ske med minst en tiondel årligen. På obetalt belopp skall
betalas ränta enligt 5 § räntelagen på varje del av
ersättningen som förfaller till betalning i framtiden från
den dag då den första inbetalningen skall ske till dess
ifrågavarande del av ersättningen betalas eller ränta skall
betalas enligt andra stycket. Om betalningsvillkoren ändå
blir alltför betungande för fastighetsägaren, skall
villkoren jämkas.
När skyldighet att betala ersättning har inträtt, är ny
ägare bunden i samma omfattning som tidigare ägare. Den nye
ägaren svarar dock inte mot kommunen för sådan ersättning
som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.
36 § Innan kommunen beslutar att kostnader för gator och
andra allmänna platser skall betalas av fastighetsägare
enligt 31 eller 32 §, skall kommunen låta utreda frågan och
upprätta det förslag som utredningen föranleder. Sakägare
och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs
av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt
som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget skall
beredas tillfälle till samråd.
Samrådet syftar till ett utbyte av information och
synpunkter. Under samrådet bör motiven till förslaget,
planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna
av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och
förslag med anledning av de synpunkter som har framförts
skall redovisas i en samrådsredogörelse.
Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 §
skall ställas ut under minst tre veckor efter det att
kungörande om detta har skett på tid och sätt som anges i 5
kap. 24 §. Underrättelse om utställningen av förslaget
skall dessutom i brev sändas till kända fastighetsägare vars
rätt berörs av förslaget. Underrättelse behöver dock inte
sändas till den som skriftligen har godkänt förslaget. Under
utställningstiden skall förslaget åtföljas av
samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgång får
kommunen besluta i ärendet.
Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 §, skall de
fastighetsägare vars rätt berörs och som inte har godkänt
förslaget, beredas tillfälle att yttra sig över detta, innan
beslut i ärendet fattas. Förslaget skall åtföljas av
samrådsredogörelsen. Lag (1989:1049).
37 § Mark framför fastigheter som är belägna vid torg,
parker eller andra sådana allmänna platser, skall anses som
gata till en bredd som motsvarar fem fjärdedelar av den
enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden som
gällde för fastigheten när gatan uppläts till allmänt
begagnande.
38 § Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall
tillämpas även på sådan mark eller sådant utrymme som hör
till flera fastigheter gemensamt. Med fastighetsägare avses
därvid ägarna av de fastigheter som har del i
samfälligheten. Är samfälligheten inte avsedd för
bebyggelse, skall den anses bebyggd när den väsentligen har
tagits i anspråk för angivet ändamål. Den högsta tillåtna
byggnadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som
gäller för de fastigheter som har del i samfälligheten. Lag
(2005:942).
Bestämmande av ersättning
39 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i 17
eller 24 § skall 4 kap. expropriationslagen (1972:719)
tillämpas. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid
tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före den då talan om inlösen
väcktes.
»Tillbaka till plan- och bygglag
|
