|
1 § Parts talan må föras genom ombud.
Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i
11 kap. 5 §.
2 § Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med
hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet
finner lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall
behärska svenska språket.
Ombud skall ha hemvist i Sverige, i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz; dock
får även annan brukas såsom ombud, om rätten med hänsyn till
omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.
Ej må den vara ombud, som är underårig eller i
konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken. Lag (2001:57).
3 § Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare
vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ej
vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer giver lov därtill. Vad nu sagts skall
dock ej avse den som, under tjänstledighet, i
utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat.
Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans
talan. Lag (1992:1511).
4 § Står någon till domare, som vid målets behandling är
ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap.
12 §, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon
brukas som ombud, om han tagit befattning med saken som
domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud
för motparten.
5 § Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd
eller finner han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom
som ombud i målet; rätten äge ock, om skäl äro därtill,
förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills
vidare att brukas som ombud vid den rätten.
6 § Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes
och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig
ställa ombud, som kan godkännas. Underlåter parten det och
infinner han sig ej personligen, skall han anses som
utebliven.
Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är
advokat, skall anmälan om åtgärden göras hos
advokatsamfundets styrelse. Lag (1987:747).
7 § Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å
honom överlåtet anspråk och finnes sannolikt, att
överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i
målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa
ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.
8 § Vill part föra talan genom ombud, skall han giva ombudet
fullmakt muntligen inför rätten eller ock skriftligen.
Skriftlig fullmakt skall vara egenhändigt undertecknad av
parten.
9 § Skriftlig fullmakt skall visas upp i original när
ombudet första gången för talan i målet. Fullmakt behöver
emellertid
inte visas upp för anmälan av missnöje med ett beslut.
Om en fullmakt inte finns tillgänglig när den skall visas
upp, skall rätten ge ombudet tid att visa upp den. Är ett
uppskov olägligt, får rätten fortsätta med handläggningen av
målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut.
Utfärdas fullmakt, skall behörigheten anses innefatta
ombudets tidigare åtgärder i rättegången.
Anser rätten att det är ovisst om en parts underskrift på
fullmakten är riktig, får rätten ge anstånd för att
undanröja
ovissheten.
Skriftlig fullmakt skall tas in i akten i original eller
bestyrkt kopia. Lag (2000:172).
10 § Har innehållet i skriftlig fullmakt överbringats genom
telegraf eller telefon enligt vad därom är föreskrivet, vare
uppteckning därav gällande som fullmakt; fullmakten skall
dock, om rätten finner det erforderligt, företes i
huvudskrift för rätten vid påföljd att uppteckningen eljest
anses ogill som fullmakt.
Närmare föreskrifter om överbringande av fullmakt genom
telegraf eller telefon givas av regeringen. Lag (1974:573).
11 § Såsom fullmakt för kronan eller kommun eller annan
sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig
ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över
beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening
eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning
må styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som
fullmakt. Lag (1947:616).
12 § Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt
ställas till innehavaren.
Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet.
Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller
särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i
fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari
den givits.
13 § Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre
parten givit lov därtill.
Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av
ombudet bemyndigats, överlåta åt annan att föra partens
talan, om ombudet givit lov därtill.
14 § Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens
vägnar angående saken
1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden
ankommer å annan myndighet än rätten;
2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock
ej föreläggande för parten att infinna sig personligen;
3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan
samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;
4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och
medgiva motpartens yrkande;
5. ingå förlikning;
6. söka verkställighet av rättens dom; samt
7. uppbära parten tillerkänd ersättning för
rättegångskostnad.
Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser
rättegång i allmänhet, väcka talan eller motta stämning
angående en sak varom förlikning inte är tillåten.
Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid
den domstolen samma behörighet som sägs i första stycket.
Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas
av domstolen.
Om en fullmakt gäller endast för ett visst
rättegångstillfälle, har ombudet vid det
rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första
stycket 2--5. Ombudet får även anmäla missnöje mot ett
beslut som då meddelas. Lag (1987:747).
15 § I ombuds behörighet enligt 14 § må inskränkning ske,
allenast såvitt angår ombudets rätt att väcka talan, att
mottaga delgivning av stämning, att ingå förlikning, att
söka verkställighet av rättens dom eller att uppbära parten
tillerkänd ersättning för rättegångskostnad; har annan
inskränkning skett, vare den utan verkan.
Har inskränkning, som är tillåten, icke skett i fullmakten,
vare den ej gällande mot rätten och motparten, innan den
bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock
skriftligen.
16 § Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 §,
skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes
ej felet, må fullmakten icke gälla.
17 § Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro
företagit, vare utan verkan mot parten, om han genast gör
gensaga däremot.
18 § Fullmakt kan av parten när som helst återkallas.
Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på
grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne
hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan.
Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse
ej gällande, innan den bragts till deras kännedom muntligen
inför rätten eller ock skriftligen.
19 § Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom
tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten
skall dock, när anledning förekommer därtill, om rättegången
underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.
Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör
sedan hans behörighet, vare fullmakten dock gällande.
20 § Den som uppträder som ombud svarar för att han äger
behörighet därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han
handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han
företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande
mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den
kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han
företagit ej är bindande för parten. Om skyldighet att
ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är
stadgat motsvarande tillämpning.
21 § Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra
parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för
vidtagande av särskild åtgärd.
22 § Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om
rättegångsbiträde gälle vad i 2 - 5 §§ samt 6 § andra
stycket stadgats. Rättegångshandling, som biträde i partens
närvaro företagit, skall anses av parten godkänd, om han ej
genast gör gensaga däremot.
23 § Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom
eller eljest handhava annans angelägenheter och är han på
grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan
inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställföreträdare
är stadgat.
24 § Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad
om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.
»Tillbaka till processrätt
|
