|
1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och
Regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få
mål prövat av Högsta domstolen eller Regeringsrätten kan
begränsas genom lag. I Högsta domstolen och Regeringsrätten
får endast den tjänstgöra såsom ledamot som är eller har
varit ordinarie domare i domstolen.
Annan domstol än Högsta domstolen eller Regeringsrätten
inrättas med stöd av lag. Om förbud mot inrättande av
domstol i vissa fall föreskrives i 2 kap. 11 § första
stycket.
Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie
domare. I fråga om domstol som har inrättats för
handläggning av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda
grupper av mål får dock i lag göras undantag härifrån. Lag
(1991:1502).
2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur
domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i
övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag
avgöras av annan myndighet än domstol. Om domstols prövning
av frihetsberövande föreskrives i 2 kap. 9 §. Lag
(1976:871).
4 § Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen
av deras organisation och om rättegången föreskrives i lag.
5 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas
från tjänsten endast
1. om han genom brott eller grovt eller upprepat
åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,
2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars
enligt lag är skyldig att avgå med pension.
Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av
annan myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols
prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom
ordinarie domare har avstängts från utövning av sin tjänst
eller ålagts att undergå läkarundersökning.
Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har
utnämnts till ordinarie domare förflyttas till annan
jämställd domartjänst.
6 § Under regeringen lyder Justitiekanslern, Riksåklagaren,
de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig
förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om myndigheten
ej enligt denna regeringsform eller annan lag är myndighet
under riksdagen.
Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.
Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse, registrerat trossamfund eller någon
av dess organisatoriska delar eller till enskild individ.
Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall det ske med
stöd av lag. Lag (1998:1700).
7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns
beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet
skall i särskilt fall besluta i ärende som rör
myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som
rör tillämpning av lag.
8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej
fullgöras av riksdagen i vidare mån än som följer av
grundlag eller riksdagsordningen.
9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som
lyder under regeringen tillsättes av regeringen eller av
myndighet som regeringen bestämmer.
Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas
endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva
domartjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen,
tjänst eller uppdrag såsom chef för myndighet som lyder
omedelbart under riksdagen eller regeringen eller såsom
ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i
regeringskansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom
svenskt sändebud. Även i annat fall får endast den som är
svensk medborgare inneha tjänst eller uppdrag, om tjänsten
eller uppdraget tillsättes genom val av riksdagen. I övrigt
får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha
eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun
uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar som
angives i lag.
10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens
rättsställning i andra hänseenden än som beröres i denna
regeringsform meddelas i lag.
11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av
försutten tid beviljas av Regeringsrätten eller, i den mån
det föreskrives i lag, av en lägre förvaltningsdomstol, när
fråga är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta
instans. I annat fall beviljas resning och återställande av
försutten tid av Högsta domstolen eller, i den mån det
föreskrives i lag, av annan domstol som icke är
förvaltningsdomstol.
Närmare bestämmelser om resning och återställande av
försutten tid kan meddelas i lag. Lag (1994:1480).
12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i
förordning eller från bestämmelse som har meddelats med stöd
av beslut av regeringen, om ej annat följer av lag eller
beslut om utgiftsanslag.
13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra
brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt
eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat
ingrepp avseende enskilds person eller egendom.
När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att
vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning
ej skall äga rum.
14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en
föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller
annan överordnad författning eller att stadgad ordning i
något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess
tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen
eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning
dock underlåtas endast om felet är uppenbart. Lag
(1979:933).
»Tillbaka till grundlagarna
|
