|
1 § Är någon skäligen misstänkt för ett brott, på vilket
fängelse kan följa, och finns det med hänsyn till brottets
beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan
omständighet risk för att han avviker eller på något annat
sätt undandrar sig lagföring eller straff, men finns det i
övrigt inte anledning att anhålla eller häkta honom, får, om
det är tillräckligt, i stället förbud meddelas honom att
utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort (reseförbud)
eller föreskrivas att han på vissa tider skall anmäla sig
hos anvisad polismyndighet (anmälningsskyldighet). Oberoende
av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller
anmälningsskyldighet beslutas, om det finns risk för
att den misstänkte genom att bege sig från riket undandrar
sig lagföring eller straff.
Föreligger mot någon skäl till häktning eller anhållande men
kan det antas att syftet därmed kan tillgodoses genom
reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut härom
meddelas även i andra fall än som avses i första stycket.
Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas endast om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt
som den innebär för den misstänkte eller något annat
motstående intresse. Lag (1989:650).
2 § I samband med reseförbud eller anmälningsskyldighet får
föreskrivas att den misstänkte på vissa tider skall vara
tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Det får
också ställas upp annat villkor som behövs för den
misstänktes övervakande. Vidare får reseförbud förenas med
anmälningsskyldighet.
I fråga om anmälningsskyldighet gäller vid tillämpning av
denna balk i övrigt vad som är föreskrivet om reseförbud.
Lag (1981:1294).
3 § Reseförbud meddelas av åklagaren eller rätten.
Fråga om reseförbud får tas upp av rätten på yrkande av
åklagaren eller då rätten har att besluta om den misstänktes
häktning eller hans kvarhållande i häkte. Efter åtalet får
rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp
frågan.
Väckes vid rätten fråga om reseförbud, skall, så snart ske
kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan
förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är
stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart meddela
reseförbud att gälla, till dess annorlunda förordnas. Lag
(1981:1295).
4 § Beslut om reseförbud skall innehålla uppgift å det brott
misstanken avser samt angiva den ort, där den misstänkte
skall uppehålla sig, och vad han i övrigt har att iakttaga.
I beslutet skall erinras om påföljden för överträdelse av
förbudet och för underlåtenhet att fullgöra därmed förenat
villkor.
Beslutet skall delgivas den misstänkte.
5 § Har reseförbud meddelats av åklagaren, får den
misstänkte begära rättens prövning av förbudet. Då begäran
kommit in, skall rätten, så snart det kan ske och, om
synnerligt hinder ej möter, senast på fjärde dagen därefter
hålla förhandling som avses i 3 §. Utsätts huvudförhandling
att hållas inom en vecka, sedan begäran framställdes, får
dock, om inte rätten finner att särskild förhandling bör äga
rum, förhandlingen anstå till huvudförhandlingen. Lag
(1981:1294).
6 § Då rätten meddelar reseförbud eller fastställer sådant
förbud, skall, om ej åtal redan väckts, rätten utsätta den
tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna må ej bestämmas
längre, än som finnes oundgängligen erforderligt. I annat
fall skall åtal väckas inom en månad, sedan reseförbudet
meddelades.
Finnes tid, som avses i första stycket, otillräcklig, må
rätten, om framställning därom göres före tidens utgång,
medgiva förlängning av tiden.
7 § Reseförbud skall omedelbart hävas om
1. det inom den tid som avses i 6 § varken har väckts åtal
eller till rätten inkommit framställning om förlängning av
tiden, eller
2. reseförbudet av något annat skäl inte längre bör gälla.
Reseförbud hävs av rätten. Även åklagaren får häva ett
reseförbud, om inte förbudet har meddelats eller fastställts
av
rätten och åtal har väckts. Rätten får överlåta till
åklagaren att besluta om tillfälliga undantag från
reseförbudet eller
från föreskrifter som har meddelats i samband med detta.
Vad som anges i 24 kap. 21 § om häktning skall tillämpas i
fråga om reseförbud. Lag (2000:172).
8 § Väckes i mål, som fullföljts till högre rätt, fråga om
reseförbud, äge denna utan förhandling besluta däröver.
Finnes förhandling erforderlig, skall den hållas, så snart
ske kan. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad
i 24 kap. 17 § är stadgat.
9 § Överträdes reseförbud eller fullgöres ej därmed förenat
villkor, skall den misstänkte omedelbart anhållas eller
häktas, om det ej är uppenbart, att skäl därtill ej
förekomma.
»Tillbaka till processrätt
|
