|
1 § Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till
förmån för någon av parterna resning beviljas:
1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med
avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har
avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till
last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava
inverkat på målets utgång;
2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit
falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran,
eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt
handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på
utgången;
3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts,
åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett
till annan utgång; eller
4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen,
uppenbart strider mot lag.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning
beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid
den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från
denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han
eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1975:670)
2 § Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning
beviljas till förmån för den tilltalade,
1. om någon ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller
åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något
brott som har avseende på målet ligger ombud,
ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet
eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets
utgång,
2. om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig
och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för
målets utgång,
3. om någon skriftlig handling, som åberopats till bevis,
har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en
tolk har avgett falsk utsaga samt handlingen eller utsagan
kan antas ha inverkat på utgången,
4. om någon omständighet eller något bevis, som inte
tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts
eller till att brottet hänförts under en mildare
straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med
hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer,
finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den
tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts,
eller
5. om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen,
uppenbart strider mot lag. Lag (1987:1345).
3 § Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning
beviljas till men för den tilltalade,
1. om något sådant förhållande, som avses i 2 § 1 eller 3,
förelegat och detta kan antas ha medverkat till att den
tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en
väsentligt mildare straffbestämmelse än den som borde ha
tillämpats, eller,
2. om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett
år samt någon omständighet eller bevis, som inte tidigare
har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet
eller till att detta hänförts under en väsentligt strängare
straffbestämmelse än den som tillämpats.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 2, resning
beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid
den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från
denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han
eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1987:1345).
4 § Den som vill ansöka om resning skall göra detta
skriftligen hos hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt,
och i annat fall hos högsta domstolen.
Ansökan om resning i tvistemål på grund av något sådant
förhållande som avses i 1 § första stycket 1, 2 eller 3 samt
ansökan om resning i brottmål till men för den tilltalade
skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom
om det förhållande som ansökningen grundas på. Åberopas
annans brottsliga gärning som grund för ansökan, får tiden
räknas från det dom över gärningen vann laga kraft. Resning
i tvistemål på grund av något sådant förhållande, som avses
i 1 § första stycket 4, skall sökas inom sex månader från
det att domen vann laga kraft. Lag (1988:1451).
5 § I resningsansökan skall sökanden uppgiva:
1. den dom ansökan avser;
2. det förhållande, varå ansökan grundas, och skälen för
ansökan; samt
3. de bevis sökanden vill åberopa och vad han vill styrka
med varje särskilt bevis.
Grundas ansökan å förhållande, som avses i 1 § första
stycket 3 eller 3 § första stycket 2, skall sökanden uppgiva
anledningen till att omständigheten eller beviset ej
åberopats i rättegången.
Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller hans ombud.
Vid ansökan skola i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas
de skriftliga bevis sökanden åberopar.
6 § Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans
med därvid fogade handlingar delges motparten. Gäller
ansökningen resning i mål där åklagaren är motpart får den
dock översändas till åklagaren utan delgivning. Motparten
skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig
förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås
omedelbart.
Om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap.
8- 12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av Högsta
domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare
åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. Lag
(1999:84).
7 § Beviljas resning, skall rätten samtidigt förordna att
målet åter skall tas upp vid den domstol, som sist dömt i
målet. Om resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till
den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får rätten
dock omedelbart ändra domen.
Uteblir sökanden, när målet på nytt tas upp vid en
förhandling, skall resningen anses förfallen. Om motparten
uteblir, får målet ändå avgöras. Kallelserna skall innehålla
en upplysning om dessa regler. Vad som sägs i detta stycke
gäller inte i fråga om åklagaren. Lag (1988:1451).
8 § Avvisas eller avslås en resningsansökan, får sökanden
åläggas att ersätta motparten eller, om åklagaren är
motpart, staten kostnaderna i resningsärendet. Har resning
sökts av åklagaren, får kostnaderna utgå av allmänna medel.
Bifalls ansökningen, skall kostnadsfrågan prövas i samband
med målet efter dess återupptagande. Lag (1988:1451).
9 § Avser dom i brottmål även annat än ansvar, gälle
beträffande resning i denna del av målet vad om resning i
tvistemål är stadgat; beviljas resning i ansvarsfrågan, må
dock utan hinder av vad sålunda är föreskrivet resning
samtidigt beviljas även i målet i övrigt.
10 § Vad i 1-9 §§ är stadgat om dom äge motsvarande
tillämpning beträffande rättens beslut.
10 a § Om talan mot avgörande av annan myndighet än
tingsrätt skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt,
görs ansökan om resning i ärendet skriftligen hos hovrätten.
Detsamma gäller ärende som avgjorts genom godkännande av
strafföreläggande eller godkännande av föreläggande av
ordningsbot.
Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt första stycket
tillämpas 1--3 §§, 4 § andra stycket och 5--8 §§. Lag
(1988:1451).
11 § Har någon försuttit den tid som gäller för överklagande
av dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller
återupptagande, och hade han laga förfall, får på ansökan av
honom den försuttna tiden återställas. Lag (1994:1034).
12 § Den som vill ansöka om återställande av försutten tid
för fullföljd av talan i hovrätt eller för ansökan om
återvinning eller återupptagande i tingsrätt skall göra
detta skriftligen hos hovrätten inom tre veckor från det att
förfallet upphörde och sist inom ett år från det att tiden
gick ut.
Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av
talan i högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller
återupptagande i hovrätt eller högsta domstolen görs
skriftligen hos högsta domstolen inom den tid som anges i
första stycket.
Beträffande ansökningen tillämpas i 5, 6 och 8 §§. Lag
(1988:1451).
13 § Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd
av talan i tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som
avses i 10 a § görs skriftligen hos hovrätten. Beträffande
sådan ansökan tillämpas 11 § och 12 § första och tredje
styckena. Lag (1988:1451).
14 § Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om
resning eller återställande av försutten tid gäller vad som
sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut i mål
eller ärende, som väckts vid tingsrätt. Lag (1988:1451).
»Tillbaka till processrätt
|
