|
1 § Finnes för prövning av fråga, vars bedömande kräver
särskild fackkunskap, nödigt att anlita sakkunnig, äge
rätten över frågan inhämta yttrande av myndighet eller
tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med
yttrande i ämnet, eller ock uppdraga åt en eller flera för
redbarhet och för skicklighet i ämnet kända personer att
avgiva yttrande.
2 § Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till
någondera parten står i sådant förhållande, att hans
tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.
3 § Innan sakkunnig utses, bör tillfälle lämnas parterna att
yttra sig i frågan. Ena sig parterna om sakkunnig, skall
denne anlitas, om han finnes lämplig och hinder ej möter
därför; rätten äge dock jämte honom utse annan.
4 § Den som icke å tjänstens vägnar är skyldig att biträda
som sakkunnig eller är satt att tillhandagå med yttrande
vare ej utan eget åtagande pliktig att utföra
sakkunniguppdrag. Har någon åtagit sig sådant uppdrag, må
han ej utan giltig ursäkt undandraga sig dess fullgörande.
Sakkunnig vare dock ej skyldig att yppa yrkeshemlighet, med
mindre synnerlig anledning förekommer, att han yttrar sig
därom.
5 § Finnes för vinnande av upplysning rörande omständighet,
som är av betydelse för den sakkunniges uppgift, före
huvudförhandlingen part eller annan böra höras eller annan
utredning böra förebringas inför rätten, må rätten förordna
därom. Om upptagande av bevis gälle i tillämpliga delar vad
om bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat.
Erfordras besiktning av fastighet eller av föremål, som ej
lämpligen kan flyttas, eller av plats, där viss händelse
timat, må rätten förordna, att den sakkunnige skall företaga
besiktning å stället. Vid besiktning må yrkeshemlighet ej
röjas, med mindre rätten finner synnerlig anledning
förekomma därtill.
Rätten äge förordna, att föremål, som innehavaren enligt 39
kap. 5 § är skyldig att förete vid rätten, skall för
granskning tillhandahållas den sakkunnige.
6 § Finnes lämpligt, att parterna äro närvarande vid
besiktning, som verkställes av sakkunnig, må rätten
föreskriva, att de skola genom den sakkunniges försorg
kallas till förrättningen. Har part kallats, må hans utevaro
ej utgöra hinder för förrättningens företagande.
Över förrättningen skall föras protokoll, vari antecknas,
vilka vid förrättningen närvarit och vad därvid förekommit.
7 § Om utlåtande av myndighet, tjänsteman eller annan, som
är satt att tillhandagå med yttrande, gälle vad därom är
stadgat eller eljest är vedertaget.
Annan sakkunnig skall, om ej rätten förordnar annat, avgiva
skriftligt utlåtande. Rätten skall förelägga honom viss tid,
inom vilken utlåtandet skall avgivas.
Utlåtande skall angiva de skäl och omständigheter, på vilka
det däri givna omdömet är grundat.
Sedan utlåtande inkommit till rätten, skall det hållas
tillgängligt för parterna.
8 § Sakkunnig, som utlåtit sig skriftligen, skall ock höras
muntligen, om part yrkar det och hans hörande ej uppenbart
saknar betydelse eller om rätten eljest finner det
erforderligt. Har utlåtande avgivits av ämbetsverk, akademi
eller annat offentligt samfund, må den eller de som deltagit
i utlåtandets avgivande, ej höras muntligen, med mindre det
prövas oundgängligen nödvändigt; om flera deltagit i
utlåtandets avgivande, må endast en företrädare för varje
mening inkallas.
9 § Sakkunnig, som höres muntligen, skall, innan han avgiver
sin utsaga, avlägga denna ed:
''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag
efter bästa förstånd skall fullgöra det sakkunniguppdrag,
som lämnats mig.''
Har den sakkunnige, då han höres, redan avgivit utlåtande,
skall eden därefter jämkas.
Sedan den sakkunnige avlagt ed, erinre rätten honom om edens
vikt. Lag (1975:1288).
10 § Då sakkunnig höres muntligen, företages förhöret av
rätten. Med rättens tillstånd må dock sakkunnig höras av
parterna. Rätten och parterna äge ställa frågor till den
sakkunnige.
Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart ej höra till saken
eller som äro förvirrande eller eljest otillbörliga.
Har den sakkunnige avgivit skriftligt utlåtande, må, om
rätten finner det lämpligt, utlåtandet helt eller delvis
uppläsas.
11 § Vad som sägs i 36 kap. 9 § andra stycket samt 15, 18
och 19 §§ om vittne skall tillämpas också i fråga om
sakkunnig. Lag (1987:747).
12 § Underlåter den som åtagit sig att vara sakkunnig utan
giltig ursäkt att inom förelagd tid inkomma med skriftligt
utlåtande, må rätten förelägga honom vid vite att avgiva
utlåtande.
13 § har upphävts genom lag (1987:747).
14 § Vägrar sakkunnig utan giltigt skäl att avlägga ed eller
att avgiva utsaga eller besvara fråga, förelägge rätten
honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. Lag (1975:1288).
15 § har upphävts genom lag (1987:747).
16 § Gör en sakkunnig sig skyldig till sådan försummelse
eller tredska som avses i 12 eller 14 § eller uteblir en
sakkunnig, som kallats till förhör, och vållas
rättegångskostnad därav för någon av parterna, skall rätten
på yrkande av parten ålägga den sakkunnige att i skälig
omfattning ersätta kostnaden. Har även en part av rätten
ålagts att ersätta motparten sådan kostnad och har parten
utgett ersättningen, har han rätt att av den sakkunnige få
ut vad denne ålagts att utge.
Vad som nu sagts om sakkunnigs skyldighet att ersätta parts
kostnad skall gälla även beträffande kostnad som orsakats
för staten.
I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite
inte har satts ut. Lag (2000:564).
17 § Har utlåtande avgivits av myndighet, tjänsteman eller
annan, som är satt att tillhandagå med yttrande, skall
ersättning utgå allenast i den mån särskild föreskrift därom
är meddelad. Annan sakkunnig äge rätt till ersättning för
kostnad, som han haft för uppdragets fullgörande, samt för
arbete och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.
Ersättningen skall, om saken är sådan, att förlikning därom
är tillåten, eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör
under allmänt åtal, utgivas av parterna en för båda och båda
för en eller, om sakkunnigs anlitande påkallats blott av ena
parten, av den parten ensam. I annat fall skall ersättningen
utgå av allmänna medel.
18 § Sakkunnig vare berättigad till förskott å sin
ersättning efter vad rätten prövar skäligt. Förskott skall
erläggas av den som enligt 17 § har att utgiva ersättning
till den sakkunnige.
Närmare bestämmelser om förskott meddelas av regeringen. Lag
(1974:573).
19 § Vill part som sakkunnig åberopa någon, som icke nämnts
av rätten, gälle om sådan sakkunnig i tillämpliga delar vad
i 7 och 8 §§ är stadgat.
Höres den sakkunnige muntligen, skall i övrigt tillämpas vad
om vittne är föreskrivet; dock må, om rätten finner det
lämpligt, skriftligt utlåtande helt eller delvis uppläsas.
20 § Är i lag eller författning föreskrift meddelad om
sakkunnigs hörande i visst fall, vare den gällande.
»Tillbaka till processrätt
|
